Göteborgsposten – 7 oktober 1867, sida 2

— För djefvulen! ... stammade Cambrai helt bestört. — Fjelfva den fara han undslupit gör honom mera fruktansvärd. — Det är också min åsigt. — De personliga och enskilda frågor, i hvilka han vågat inblanda sig hos mig, öka om möjligt det hat jag redan hyser till honom, — Ett gagnlöst hat! ... suckade pantlånaren. — Som jag skall göra fruktbart! ... svarade SaintValiez rynkande ögonbrynen med ett koncentreradt raseri. — Hvad föreslår ni då? -Ingenting tillsvidare, emedan jag icke vill företaga några falska åtgärder; det slag som det handlar om att gifva, bör vara säkert och afgörande, skulle vi än nödgas gifva det sjelfva, tillade han i det han gaf en dyster tonvigt åt sistnämnde yttrande, — Det är förskräckligt, sade Cambrai sänkande röston, förskräckligt! ... de våldsamma medlen ingå icke i mitt system ... Men det är sikert att hade vi åt lejda personer anförtrott den gamle Soveriys affär, skulle han hafva kunnat undkomma oss och oroa oss också. Under det att ... — Under det att han icke mer är att frukta ... afbröt baronen med dyster ton, full af förskräckliga hågkomster. — Jag är säker, sade Cambrai borrande sin blick i hans, att ni är på väg och att er plan är mera framskriden än ni velat säga ... — Det är möjligt, men, och jag är ursinnig deröfver,