Göteborgsposten – 7 oktober 1867, sida 2

Fran Utlandet. Det är omöjligt annat, än att något måste tillgöras i Italien, för att inleda ott bättre torhällande derstädes. Det nuvarande törhållandet kan icke längre ega rum. Italiens regering kan icke nöja sig med det prekära läget att i sitt eget sköte upprätthålla en makt, som är emot detsamma fiemtlig, på samma gång som folket här är af en helt och hället annan mening än den i den bindande septemberkonventionen innefattade. Med ett ord, talienska folket måste betala en stor armes hållande på krigstot, hvilken skall försvara en emot sig sjelf fientlig makt och kanske utgjuta männens at folket eget blod. Om det vekräftar sig, att italienska regeringen utfärdat en cirkulärnote till de europeiska mak terna, hvari hon betonar ohållbarheten al tenna ställning, är hon i stor rätt; likasom det är hennes skyldighet att gifva all möjlig raft åt den påtryckning hon utötvar på franska regeringen for åstadkommandet at förändring i Septemberkonventionen, så mycket mera som största delen at folket sympatiserar med Garibaldi. Gazeta di Torino berättar J. a., att soldaterna at det 27:de och 41:swa hnieregementet, hvilka i Alessandria beordrats ull att omringa Garibaldis fängelse och bevaka utgången till detsamma, ständigt utbröto i ropet Viära Garibaldi, och alla embetsmänen i fängelset taflado om att visa honom sin högaktning och uppmärksamhet. Det är naarligt, att det häftiga språk, som tores i rörelsepartiets leder, ej litet bidrager till att oka jäsningen. I många tusen exemplar kringsprides Garibaldis sista proklamation til Itahenarne och berättelsen om hans ytirandon i Alessandria, innan han tördes till Caprera. Vi meddela en berättelse om dessa sista nedanför. I påfvens närmaste omgifning eger stor rådvillhet rum, hvilken isynnerhet visar sig uti det sätt, hvarpå trupperna användas. De äro neml. nästan uteslutande koncentrerade i Rom eller längs vägen till Civita Vecchia, för att betrygga förbindelsen med hatvet. Betäckandet at gränserna mot norr, öster och vester tyckes deremot vara så godt som uteslutande ötverlemnadt åt de italienska trupperna om hvilkas beredvillighet att angripa Garibaldisterna tvifvel dock kunna hysas. for att döma af de senare depescherna. Bland de 6 provinser af påtvestaten, som Pius IX elter 1859 års owhvälfning haft qvar at Kyrkostatens tordna 20 provinser, skall Viterbo vara den, som står afgjordast på upprorets sida. I de sydliga provinserna Velletri och Frosinone skall stämningen vara något bättre. I sjeltva Rom ha ätven upproriska rörelser visat sig. Huru djupt rotiästad tanken om Rom såsom Italiens naturliga och allena berättigade hufvudstad för ötrigt är i italienarnes medvetande, framgår bl. a. al ett upprop, 2— ER