Göteborgsposten – 5 oktober 1867, sida 1

ras af Beyerböckska sällskapet, ty det måste man dock medge, att en lokal må vara huru argenäm och treflig som helst, en smula musik bidrager dock till att i hög grad krya upp humöret, särdeles när det de:till är god musik. Ty, det är verkligen god musik, som exeqveras af detta sällskap, hvilket derjemte står framför alla andra, som här förut uppträdt, icke allenast i ett omsorgsfullt och vårdadt samspel, utan äfven i en rikhaltig och omvexlande repertoar. Om vi undantaga en viss benägenhet hos hr L. Beyerböck, att, som man säger, ligga öfver med sitt instrument, hvilket dock endast undantagsvis inträffar och möjligen understundom är beroende af lokala förhållanden, så måste nemligen den tyck mycknaste åhörare erkänna, att sällskapets återgifvande, äfven af mera gedigna tonskapelser, lika litet kan jemföras med den vanliga caså chantant-olåten, som vi antaga att den i tidningsspalterna på senare tider oupphörligt spökande vovanliga mahognychiffoniern med hög uppsats kan jemföras med en vanlig dragkista. Önskligt vore om någon möjlighet förefunnes att för längre tid fästa det förtjenstfulla sällskapet vid vår stad, men vi hoppas i alla fall att få behålla det här åtminstone öfver vintern. Restaurationen af Mindre Teatern är nu i det närmaste fullbordad och den lilla salongen erbjuder i sitt nuvarande skick en lika elegant som smakfull anblick. Första Raden är nu indelad i loger och försedd med beqväma, stoppade bänkar. Amfiteatern är tillökt med ytterligare en bänkrad, salongens väggar äro strukna med mörkröd oljefärg, taket och takfrisen ornerade i mörkrödt och guld, och trapporna försedda med — ledstänger. Se så, hr krönikeskrifvare, var nu så god och tala om grådaskiga teaterväggar och halsbrytande trappgångar, om ni kan! Den verkliga restaurationen å nämnde teater kommer med början af säsongen att öfvertagas af fru C. Berggren, som en längre tid i nedra våningen af teaterhuset till besökandes belåtenhet idkat en mindre cassoch konditorirörelse. Den förre restauratören på stället hr C. M. Tode har numera öfvertagit ett af utskänkningsbolagets värdshus i huset N:o 11, Kungsgatan, midtemot Göta artillerireg:tes kasern, hvarest nästa Måndag i ötra våningen öppnas en table dhöte, der om middagarne 2:ne rätter mat serveras utan bränvinsbord å 60 öre och med ililla supenå 75 öre, ett särdeles billigt pris, hvilket torde falla rätt mången på läppen, synnerligast den ärade insändare srån förra krönikan, hvilken vi nu af bjertat lyckönska till att ha funnit en billig table dhöte med frihet att komma och gå. Mindre Teatern, ehuru sålunda i det närmaste fix och färdig att nyputsad och fin emottaga det ungdomliga sällskap som der under nästa vinter antagligen kommer att sprida lika mycket nöje som under förra sejouren, kommer dock att stå tom till i medio af månaden, enär hr Rohde med sin trupp då först är att hitförvänta. Bland nyengagerade medlemmar finnes äfven en ung primo amoroso, hr Ulclander, elev från k. dramatiska teatern i Stockholm. M:ll Arenander, som för någon tid sedan sades skola komma att återgå till privatlifvet, har nu blitvit reengagerad. När vi tala om dir. Roude kunna vi omöjligen neka våra läsare nöjet att taga del at nedanstående lilla konstnotis ur Borås Tidning för d. 2 d:s: Hr Schwartz med sällskap fortfar med sina teatraliska representationer för goda hu-(?). Nästs representation återgifver(?) det af den 8 oro skalden Ru neberg i Finland författade 2:aktstycket Kan ej, som lärer vara någonting alldeles nytt, och aldrig varit härstädes förut gilvet. Af detta publicistiska aktstycke inhemtas pro primo, att hr Schwartz och hans sällskap icke likna fåglarne under himmelen, hvilka, som bekant, icke samla något i ladorna, hvarjemte man kommer till tullt medvetande af, att huru stor skald man än må vara, det dock behöfves en rundelig tid, en sex å sju år omtrent, innan ryktet om ens senaste arbete, äfven om det under dessa år med förtjusning emottagits af hela det öfriga Sverige, hinner till — Borås. Nya Teatern, detta mästerstycke till teaterbyggnad, denna konstens mausolcCer, för att tala i den högre stilen, kommer att från och med i morgon under några veckor upptagas at Lannerska balettsällskapet från Wien, hvars prestationer senast i Köpenhamn emottagits med stort bifall. Sällskapet medför egen orkester, hvilken kommer att ytterligare förstärkas med musici här på platsen. I nästa vecka hitkommer äfven för att förena sig med sällskapet egaren af den berömda Kalospinthechromokrene, hvilken icke bör förblandas med Kalospintherokromatokrene, som, oaktadt den längre benämningen lärer vara den förra åtskilligt underlägsen. Den utgöres som bekant af en naturlig vattenkälla, hvilken genom olika färgade glas belyses af elektriskt ljus, hvarigenom ett prakttullt och