Göteborgsposten – 5 oktober 1867, sida 1

lessa icke den ringaste utsigt finnes att från sen frusna torfvan kunna uppskära ett enda sädeskorn, låtom oss tör denna period af flera månader beräkna endast 20 rdr för hvarje person, och genast uppstår en summa af en nillion åttahundrade tusen riksdaler!!! Den ena statsmakten har också insett det trängande bebofvet och anslagit ötver en half million rdr till hindrande af den första ögoablickliga nöden. Vi äro öfvertygade om, att alla de af Sveriges innevånare, hvilka vilja fatta och rorstå sina olyckliga landsmäns betryck, skola hvar i sin stad skynda att söka skydda dem tor den förfärligaste af all nöd — hungersnöden. Och vi äro så mycket nera förvissade derom, som vi med glädje förnummit huru man öfverallt i landet ilat att bilda nödhjelpskomiteer, föranstalta insamlingar. Vi tro derföre, att man bör kunna ha skäl att hoppas på beredandet af en jemförelsevis draglig tillvaro under den långa vintern för nordligaste Sveriges beklagansvarda befolkning. Men så långt som till förhoppningarne om något vöfverskott kunna sannerligen icke våra illusioner sträcka sig. De sköna flyttningsdagarne äro förbi och lugn skall snart åter inträda inom vårt samhälles husliga lit, der på sina ställen allting några dagar varit uppoch nedvändt. Det är för egendomligt! Man skulle nästan vara frestad att uppställa som axiom att marknader och flyttningar ovilkorligen befordra nederbörden, en nationalekonomisk fundering, hvilken vi öfverlemna åt vederbörande till begrundande — under torra år. Ty det är ett faktum: himlen må nu förut vara aldrig så klar, vädret aldrig så vackert, gatorna aldrig så torra, lörhoppningarne aldrig så ljusa — — — — När dagen kommer himlens blå I duskigt grått sig flux förbyter, Ej solen genom molnen bryter, Nej, regnet piskar, stormen ryter... En ljuflig dag att eflytta på! Men, ej det bjelps, det måste gå, Man packar in och ut man packar, Det kankas, så att svetten lackar I floder öfver stadsbudsnackar: Ja, detta va e farlig schål På oya stället är man! Hå, Hvad här ser ut! Man kan bli galen! Se vattentunnan står i salen, Och förmakssoffan midt på 4svalen Med soppkastrullen ofvanpå!... Der står pianot, dos-a-dos Mot det en bordbänk sig framställer, Hvad gny af pigor och mamseller! Herrn svär, frun gråter, lillan gnäller Af huslig sällbet fin tablå! Men, kors, hvad köksan klifver på Med håret i en yfvig glorial... Ah, kanske frukestl Skönt, victoria! Nej. frun, en så besatt historia Stört lögn att eld i spisen fålll4, Hvad hör jag? Ingen frukost? Såå? Och klockan redan slagit elfval Nå väl, så sköt ni då er sjelfva Hur ödets lotter än sig hvalfra, Jag, gudskelof, kan frukost fålX Sagat. Öfverrocken genast på, Och bort från hemmets dystra kaos, Som Helena från Menelaos Till Logen4 — om vi ej bedra oss — Herrn gravitetiskt synes gå. Men lilla frun!? Hvad får hon då? ... Förlåtelse, o läsarinnal Men — han är man och hon är qvinna, Hon uti allt sig måste finna, Ha tålamod för begge två. Dock några dagar snart förgå Och himlen klarnar, solen skiner, Bort nu med alla sura miner! Nyskuradt, snöhvita gardiner, I basta rummen mattor på. Så der, min gubbe! Var ej grå, Nu har du mer ej skäl att brumma, Kom genast hit och kyss din gumma 14 — Ja, visst! Det vill jag ej försumma, Ack, hemmet är bra skönt ändå !l I Lördags uppläts utan all pomp och ståt orensbergs nya restaurationsbyggnad för allänheten. Utan all pomp och ståt säga vi, när en tillämnad högtidlig invigningsfest med kläraring och fyrverkeri i anseende till den ngt framskridna årstiden har måst uppskju8 till nästa år. Om det sålunda på aftonen g en smula mörkt och kusligt ut i lunderna ing Lorensberg, så var det så mycket lju we och hligare inom fyra väggar. Veranor, matsalar och smårum voro uppfyllda af 1 munter och sorlande maskulin menighet h från den enkla, men vackra sestsalen i ra våningen ljödo de lifvande tonerna från et förträffliga Beyerböckska kapellet. Lokaa i sin helhet gjorde ett särdeles angenämt tryck ifrån den lilla med lefvande växter vada entråen, och den särdeles vackra trapin till öfre våningen ända till de elegant 211— 0 0O0 .