Göteborgsposten – 27 september 1867, sida 1

men fyrfotingen, som tycktes för honom känna en synnerlig sympati, hoppade upp på ryggstödet af hans bänk och började till publikens stora förtjusning att öfverhopa honom med tusen smekningar och slutligen den hos apor aldra förtroligaste, att rifva honom i håret. Leonard, hedrad med denna utmärkelse, ämnade troligen afvisa den, då han märkte att apan allt mera och mera närmade sitt ansigte till hans och betraktade honom med ett märkvärdigt förståndigt öga. Derefter under. det att åskådarne vredo sig af skratt och Mimi Faux-Col uppbjöd hela sin förmåga! att prisa detta märkvärdiga djurs älskvärdhet, hörde Leonard tydligt i sitt öra: — Tag er i akt vid tvekampen i morgon för något falskt knep af Rosenknoppen ... Han ämnar knäcka refbenen på er. Den stora gröna apan var en talande apa. Den unge mannen blef förbluffad och ämnade hålla detta underdjur tillbaka vid foten för att få förklaring öfver denna hemlighet, men djuret, säkert att hatva blifvit hördt, och att hafva blifvit det endast af honom utstötte ett litet rop af glädje, gjorde ett språng och hängde sig raskt i en af sina gungor, hvarifrån ingen skulle hafva vågat köra ned det.