Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 2

Emellertid trogen sin taktik och anande ej utan giltiga skäl, att denna frånstötande varelse kunde förse honom med nyttiga tillägg till de af Asperginos gjorda meddelanden, undvek han att såra henne och, Gud förlåte honom det, Tisdagsaftonen medförde han, kännande och smickrande hennes svaghet, till henne en påse bakelser och apelsiner. En ursägtlig uppmärksamhet, om man behagar komma ihag, att han icke hade mer än två dagar att stanna. Den kolossala ooh glupska qvinnan icke allenast mottog denna artighet med bevågenhet, utan som belöning hviskade hon, i det hon hastigt lutade sig fram mot hans öra: — Misstro Asperginos, och allt hvad han kommer att föreslå er. Och hon lade ett finger på läpparne för att anbefalla honom tystlåtenhet. Synbarligen rufvade markisen på någon listig plan, men hvilken kunde den väl vara? Se der hvad man hade behöft att veta, och som kanhända sultaninnan Valids sjelf i det närmaste var okunnig om. Under loppet af samma dag hade något mycket märkvärdigt tilldragit sig i den närbelägna logen, denna ryktbara loge, der Mimi Faux-Col exponerade så många underbara djur. Under det den stora gröna apan, hvars puts krönte hvarje representation, var som bäst i full fart att göra sina luftsprång midt i bland åskådarne, insamlande läckerheter, som hon med god smak knaprade i sig till stor