Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 2

Frän Utlandet. Med spänd uppmärksamhet ser man ned till Italien, der onekligen vigtiga händelser äro i görningen. Det är nemligen otvifvelaktigt, att rörelsepartiet med Garibaldi i spetsen nu vill slå ett slag mot Rom. D. 7 d:s utfärdade nationaljuntan i Rom eu adress till italienarne i konungariket med uppmaning, att de måtte medverka till det stora verket af Roms betrielse. Uppmärksamheten fästes framför allt på understöd i penniogar och exemplet med Peterspenningen framställes till efterföljd. Rom ensamt förmår ingenting göra; den italienska regeringen är bunden genom Septemberkonventionen, hvilken hon måst ingå, för att få fransmännen ut ur Rom. Men det finnes nationala föreningar, hvilka äro beredda att understödja Italiens stora sträfvanden utom den diplomatiska ansvarighetens sfer. Det ges äfven institutioner och högsinnade borgare, hvilka skulle understödja den nationala enheten; derför måste penningar till; kassan erhåller sedan några månader tillbaka ej någon förstärkning, förutom gåfvorna från Roms i elände försmäktande patriotiska befolkning. Hvar och en bör derför deltaga i det lån, som den första provisoriska regering, hvilken i Rom kommer till stånd, skall återbetala. På denna adress har Garibaldi afgifvit följande svar: Edert upprop till italienarne skall ej vara förloradt. I Italien finnas många dumhoufvuden, många jesuiter och manga menniskor, hvilka äro vana vid att endast dyrka sin buk, men (det är en tröst att kunna säga det) det finnes äfven många tappra från San Martino, många hjeltemodiga skyttar tillhörande konungen af Italien, många soldater ur verldens bästa