Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 1

utan tvifvel temligen förtretad doröfver, men som halockså var ganska slipad, lät han ingenting märka, allt under det han lofvade sig sjelf att söka knuten till den hemlighet, som bringade guldarbetaren att efterforska ett brott, begånget af en man som i samma ögonblick beredde sig att döda honom. Den hederlige Asperginos hade icke en minut ryggat tillbaka för det dubbla svek, som han vid detta tillfälle begick å ena sidan genom att uppgifva Goulard som förnämsta upphofsman till brottet natten till den 18 December; å den andra genom att trolöst öfverlemna den unge artisten åt den eländiges vildhetOm han hade gissat, hvilka band som fästade Leonard vid den unga qvinna, hvars burn han sjelf varit behjelplig att bortröfva skulle han sannerligen hafva blifvit förvånad öfver att ej se den tappre unge mannen med ifver kasta sig öfver och förfölja den mördare som han ändtligen kände. Likasom Goulard och dennes medbrottsling, om hvars namn han var okunnig, trodde Asperginos verkligen på offrets död, under det att den stackars Clemence tili sin olycka ej hade omkommit vid detta angrepp. Hon hade verkligen till sin olycka efter en lång vanmakt emot hvarje förhoppning återkommit till lifvet, men tyvärr endast återfunnit sin fysiska tillvaro; hennes förstånd hade förmörkats under kampen. Hon var lefvande men beröfvad sitt förnuft. Hvarje intellektuell känsla hade upphört hos henne, i det ögonblick då den eländige, som hade förfört henne under omständigheter som vi utan tvifvel skola komma i