Göteborgsposten – 26 september 1867, sida 1

A— — — — enighet skall kunna uppnås, taga vi oss friheten hänvisa mötets blifvande deltagare dertill, att den stora allmänheten ingalunda kan med tillfredsställelse följa en ordtvist, då någon soglighet å ömse sidor kunde åvägabringa öfverensstämmelse i sak, likasom det måste förefalla obehagligt, om någon personlig antagonism gifver det hela en hetsig karakter och diskussionen en bredd, som maskerar det väsentliga. De, som ärligt och uppriktigt vilja saken och ej lägga makt uppå att framför denna vinna seger åt enskilda obetydligheter, som gå bredvid saken, enas, tro vi, temligen allmänt derom, att det bör vara mötets åliggande i afton att söka åstadkomma någon förmedling mellan de tvenne motsatta sidor, hvilka erkänna sig vilja detsamma, men äro oense om formen. Och hvad betyder här formen, då redan mötenas blotta tillvaro på det ojäfvigaste intygar, att en stark opinion inom samhället finnes, hvilken begär en återvändo till ett bättre och billigare beskattningsförhållande, än det närvarande? Då tvenne i det väsentliga öfverensstämmande och hvardera i sin mån frisinnade och talangfullt framställda förslag föreligga, såsom hrr komiterades och hr d:r Dicksons, torde det väl ej vara mer än skäligt att tro, det mötet kan temligen snart taga det bästa ur hvardera och få ihop ganska vältaliga och sunda resolutioner, blott man icke låter sig derifrån afhållas af kittlande tal och hvassa repliker. Men härtill fordras naturligen hofsamhet och foglighet å ömse sidor. En hvar är ju lifvad af den varma och rättmätiga önskan att lindra skattebördan för dem, som deraf nedtryckas för mycket. Med ett så vackert ändamål i tankarne och på läpparne skulle det vara alltför negativt, om man ännu en -gång läte det hela uppgå i en blott ordtvist om formen för mötets tankar. Vilägga detta på såväl majoritetens som minoritetens minne, emedan vi sjelfva just drifvas af verkligt uppsåt att vilja befrämja saken. Sedan det nu är konstateradt att ett missnöje finnes med sättet för kommunalbeskattningen och att detta missnöje stegrats ända till öppen klagan, torde det väsentliga härvid vara vunnet, neml. en påtryckning till större sparsamhet hos vederbörande. Det nästa är att uppdraga åt dem at stadens representanter, som vilja verkligt representera sina komitenter, att de må söka i sin mån genomdrifva en ändring i sättet för kommunalbeskattningen, så att denna blir billigare fördelad. Dock torde mötet här icke böra tillstyrka skattefrihetens ytterligare utsträckning, ty derigenom skulle mötet gifva sig ett sken af att vilja öka de politiskt omyndigas antal; den, som ej har några skyldigheter, har ej heller rättigheter — och detta kan väl icke vara meningen. Till sist torde mötet böra kraftigt uttala sig emot den gällande bestämmelsen för val till kommunalfullmäktige, hvilken gör, att dessa nu ej kunna anses representera stadens innevånare, utan blott ett fåtal. Men då en ändring härutinnan endast ligger i statsmakternas värjo, har mötet att välja mellan att besluta en petition till regeringen om att inkomma med förslag till ändring häri vid stundande riksdag, eller att uppdraga åt samhällets representanter vid riksdagen att på allt sätt be möda sig om en reforms genomdrifvande, såframt icke mötet bestämmer sig för bådadera. Detta mål torde nu vara temligen klart för en och hvar, så att vi tro oss kunna vara öfvertygade om, att aftonens möte skall åvägabringa ett godt slut på saken, isynnerhet som vi tro, att denna ingenting har att vinna af ytterligare förhandlingar. Väderlekstelegram af gårdagen från kejserl. observatoriet i Paris upplyser att vinden i Norra Europa, Nordsjön och Frankrike i går var mellan N.V. och N.O.; i Skotland hade vinden vändt sig mot V.S.V. Vinterförebud. Enligt underrättelser af igår hitkomna resande har snö natten till igår fallit å en del af Westgötaslätten utmed jernvägslinien. I närheten af Alingsås lärer igår på morgonen marken varit betäckt med tre tums hög snö. ———— ö)?,?:?: W —