Göteborgsposten – 24 september 1867, sida 1

Nn — För fan! låt mig sofva mig fullsöfd; jag har ju sagt er god natt. — Ditt pris, med et: ord, kreatur! sade mannen. — Nå väl! sade han resande sig upp till hälften, det är bestämdt pris som kringlan i bagarboden för en afkylning (ett mord) tusen francs. — Tusen francs! ... Hvad tänker du på? ... Men Jag tycker ... — Aha! ni tycker, ... sade han, borrande ånyo sin blick i sin motståndare. Ja, kanhända skulle jeg i min ungdom företagit det för indre, men på min ära, tiderna ha blifvit så bistra och polisen så efterhängsen ... Det återstår er endast att antaga eller förkasta min begäran. — Låt gå då för hvad du begär. — Alltså, afgjord handel ... Ni har väl medtagit handpenningar ? — Se här fem louisdorer. Vincent skall gifva dig resten. — Mycket bra. Hvar är mannen? ty jag förmodar, tillade han, alltid med sin olycksbådande blick, att det handlar om en man ... den här gången. Han gaf en så sällsam tonvigt åt de sista orden, att mannen i den gråa hatten spratt till. — Det är en man, svarade han. Men affären är icke för idag och kanhända icke heller för de närmaste dagarne; var endast färdig, när Vincent ger dig tecken. — Det är bra, man skall vara det. — För mera lätthets skull, enär mannen ämnar före