Göteborgsposten – 24 september 1867, sida 1

från den Taylorska kommissionen blifvit underrättad så väl om de förminskade dimensioner, hvartill deras sångwäflan blitvit reducerad genom de sångtöreningar som dragit sig tillbaka, hvartill vi ju också få rakna Lunds, Kristiania och Köpenhamns studentkårer, äfvensom om uteblifvandet af det utlotvade priset, mer en sådan uppriktighet vore ju alldeles för mycket begärdt af fransmän, som göra allt för att åtminstone rädda skenet. Kommissionen teg och höll god min och tänkte förmodligen Åkommer dag, så kommer råd. Hvad nu särskildt den ifrågavarande hymnen beträffar tanns den, när underhandlingarne började, ännu ej mera än på programmet. En hymn skulle sjungas af alla deltagande och måste tagas hvar man kunde. Att när det kom till atgörande hr Hammeriks blef antagen bör väl ej räknas honom till last, att han sedan arbetade på att få den uppförd var icke blott hans rättighet utan äfven hans skyldighet. Det är således för det han sökte efter bästa förmåga uppfylla denna, som han nu så strängt tadlas. Hade studenterna uppfyllt hvad programmet bjöd, nemligen att hemma i Sverige inöfva de stämmor till hymnen som i tillräckligt god tid koumit dem tillhanda deraf () och härstädes deltagit i utförandet, som då utan tvifvel blifvit annat än det blef, kunde de haft skäl att klaga på den, som dertill förledt dem. Nu komma de hiv utan att kunna sina partier, förklarade genast vid första repetitionen sig ej erna deltaga deruti och det föll ingen in att ens opponera sig deremot. Det ställdes helt och hället i deras fria val om de ville eller icke deltaga. I och med detsamma de vägrade detta voro de ju också alldeles fria från hr Hammerik och hvarken han eller någon annan har talat om att ställa dem under hans anförandeskap. De hade visserligen förbundit sig, i och med sin anmälan, att deltaga i Concoursen och dermed sammanhängande festligheter; men just för att arrangementerna i öfrigt ej lyckades blifva sådana som från början afsetts, befriades de från alla dylika förbindeiser och fingo helt och hållet sjelfva bestämma både om de ville uppträda och hvad de ville prestera. Från deras sida måste, som sakerna gestaltade sig, Concoursen och hvad med den egde sammanhang betraktas som en bisak. Deras värdiga uppträdande inför en värdig publik blef hufvudsaken och dertill blef ju Stora Operan dem utverkad. Det är der som den franska publiken lärt känna deras prestationer, det är efter deras uppträdande der, som den franska pressen bedömt dem. Att resultatet blef glänsande och domen tillfredsställande blet ju snart allmänt bekant och dermed var ju också de vas sångareära på ett eklatant sätt häfdad. Huru mycket värde som specielt kan sättas på en täflingsmedalj torde de sjelfve kunna sömma om, som sågo de olika sångföreningarnes banr fullradade med tjogtals medaljer utan att en enda af dessa föreningar vågade ställa sig som täflande vid Upsaliensernas sida, utan frivilligt öfverlemnade dem segrens pris. Den är att betrakta blott som ett souvenir at resan. Vid den internationella konserten å Tnåitre Lyrique hemställdes det ju också till deas fullkomligt fria val om de ville uppträda ller icke. Att vid alla tillfällen der studenerna en corps uppträdt de gått under bevämningen les etudians dUpsal lärer väl ngen kunna bestrida. På affischen till tätingen stod specielt att ÅLa Sude represenerades. Jag vet således icke hvar någon kulle ha läst att danskarne stått före svenkarne på affischen, ehuru blott studenterna ippträdde, om icke möjligen på Lyriques aftsch under tredje afdelningen: Hymne å la aix, det enda tillfälle der några danska sånare uppträdde och deri studenterna ju icke eltogo. Hvad har således der skett för förlämpning, om det skall som sådan anses att ämnas efter Danmark. Att det för deras ummer äfven der stod: utföres af les etuians dUpsal, erinrar jag mig ganska betämdt. Att i några smärre tidningsredaktioners