Göteborgsposten – 20 september 1867, sida 1

2 717 — — — Å. oo — lemyanernas hängifvenhet till moderlandet. Man har aldrig gjort sig den mödan efter sinna om icke någon utväg kunde finnas att återigen draga nytta af den förut ypperliga, nu genom fortsatt vanvård obrukbara hamnen. En fullkomligt sakkunnig person, som förlidet är besökte S:t Barthelemy, har försäkrat, att om hamnen blet upprensad så skulle den genast begagnas för stenkolsupplag för de många ångfartyg, som nu nödgas gå der förbi till och från Europa med fullt stenkolsförråd för hela resan. Redan en sådan mellanhandei skulle tillskynda ön betydliga fördelar. Mer att begära det ringaste anslag till ön ut öfver det som nu beviljas till sjelfva administrationen och som ständigt betraktas såson. en nådegåfva, skulle möta ett afgjordt motstånd. Under tiden låter man befolkningen långsamt svälta till döds, orkanerna hjelp: till att förjaga befolkningen och när några decennier ytterligare törflutit, så är det icke osannolikt, att Sveriges enda transatlantiska besittning består af — en obebodd ö, mo: hvars förra befolkning moderlandet endast hal: ett att anmärka, fattigdomen. Landskronas åldrige representant vid riks dagarne, borgmästaren Ödmansson, har nu lem nat den politiska arenan och till hans efterträdare har grosshandl. Tranchell blifvit utsedd. Det är påtagligt att vigtiga intressen, elle: rättare sagdt ett vigtigt intresse, har förmåt: hr Tranchell att lemna sin vidsträckta affärsverksamhet. Det blir hr Tranchells åliggande att medelst alla upptänkliga medel skydda en industrigren, som endast bedrifves i Landskrona. Genom den höga sockertullen tillskyn das hvitbetssockerfabriken der en ganska be tydlig vinst. Derom vore alls intet att säga såvida icke statens påräknade inkomst at sockertullen ganska betydligt nedsättes. Man får icke veta huru stor hvitbetssockertillverkningen är i Landskrona; men att den är ganska respektabel slutar man sig till deraf att införseln af kolonial-råsocker till samtlige skånska hamnarne minskats ganska betydligt, enligt uppgift med 2 millioner skålp. förlidet år. Om nu hvitbetssockerfabrikationen belägges med en accis motsvarande den senast beslutade tullförhöjningen å råsocker, så ligger deri inger obillighet, enär denna förhöjning beslöts långt senare än Landskronafabriken för hvitbetssocker blef etablerad. Det skall nu blifva hr Tranchells pröfvosten såsom representant, att antingen medgifva billigheten af den ifrågasatta accisen, eller att bekämpa den. Biträder han det förra alternativet, så förfar han klokt, i motsatt fall kan det ganska lätt hända att accisen blir fastställd till ändå högre belopp. Om friherre Klinkowström, som under den sista ståndsriksdagen ådrog sig så stor uppmärksamhet för besynnerliga utgjutelser på det finansiella området, sedermera nödgats föra ett obemärkt lif på sin egendom Stafsund, så har ett efterlängtadt tillfälle nu yppats för honom att i Stockholms läns landsting låta höra at sig. Han har der väckt åtskilliga motioner och särdeles en är i det fall märklig att den afser en genom regeringens försorg anställd undersökning i samma syftemål som uppdrogs åt den sistförsamlade riksdagens välfärdsutskotv. Hans kamrat från Färentuna härad, nämndeman Fröling, som behandlat protektionismen i bunden stil, har äfven motionerat om en undersökning af frihandelssystemets inflytande på jordbruket i Stockholms län. Hvilka resultater dessa begge motioner skola lemna är svårt att förutsäga; men den diskussion de skola framkalla i landstinget blir sannolikt ganska pikant, ty frih, Klinkowström är en ytterst liflig och nämndeman Fröling är en ändå mera originell talare. Hvilken af dem, som skall öfverträffa den andre, vågar jag ej ännu afgöra, men jag väntar mig mycket nöje af dem, ty begge äro rivaler på det parlamentariska området, der likvisst frih. K. onekligen ligger öfver. Utan tvifvel kommer en skarp strid att utkämpas emellan tingets anhängare af frihandels-och protektionssystemet. Till det senare räknas de begge här ofvannämnde jemte grefve Wirsen, kongl. sekreter