Göteborgsposten – 20 september 1867, sida 1

gödoämne lika förträffligt som guano. Ni kan tro det utan svårighet, ty den består af lemningar från alla naturens riken, och en undersökning låter vid första ögonkastet upptäcka deri ämnen af alla slag. Låtom oss fortfarande gå utför denna sluttning af det gamla Paris, på hvars sidor slingra sig såsom smutsiga kräldjur gatan Descartes, gatan Gracieuse, sålunda benämnd nted en ironisk motsägelse, gatan Boulangers, Lacpde, Triperet och hela denna rad af osunda gränder, som utlöpa vid Jardin-des-Plantes å ena sidan, vid la Bourlee å den andra. Låt oss icke gå så långt, låt oss välja gatan Mouffetard till mål för vår vandring. Som det är en af de vederstyggligaste är det också en af de längsta. Denna oändliga och bugtiga orm börjar vid gatan Fourey i qvarteret Dontrescarpe och förlorar sig i trakten af den gamla Fontaineblen-barrieren, under sitt lopp till de i den gamla och nyare polisens annaler ryktbara tjufhålen, som man kallar gatorna Fossås-Saint MaMareel, Manquier, PetitBanquier, Vignes, Gobelins, Croule-Carbe och Petit-Gentilly. Det är verkligen en stad för sig vid sidan af den stora staden; hufvudstaden för elände, förnedring och last vid sidan af hufvudstället för lyx, prakt, och civilisation. Men det är isynnerhet om aftonen, som man måste se dessa saker för att riktigt känna dem. Det är vid nattens inbrott som lifvet på gatan Mouffetard börjar. Förgäfves har en viss lag föreskrifvit, att alla hus i Paris hvart tionde år skola renoveras. Den kalkrappning, som man här vårdslöst anbringar på framsidan af rucklena