Göteborgsposten – 18 september 1867, sida 1

På yttersidan af byggnaden är restaurationen, som icke företer något synnerligt märkvärdigt mera än uppassesskorna med deras förgyllda och skinande messingsskålar öfver nacken, under en spetsmössa med långa på ryggen hängande skynken. För ötrigt se flickorna temligen fransyska ut. Gå vi nu till den holländska parken ha vi först att aflägga ett besök i krigsministörens tältpariljong, der utom en kanonvagn med full sadelmundering för fyra hästar finnes exponerade ett slags tält, som se knepiga nog ut, och hvaraf hvardera halfvan, när så påfordras, kan begagnas som kappa. Ett par sablar eller gevär stickas i jorden, tältet knäpbes tillsammans och bildar sålunda en fristad, visserligen icke af mera än 1,95 meters längd, 1,05 meters bredd och ej fullt en meters höjd, men i alla fall ett skydd både mot sol, regn och nattkyla. Hvarje man bär ett haltt tält jemte ett omslag af vaxduk, som tillika begagnas såsom matta i tältet. Det är en kapten Kromhout, som inventerat denna inrättning, hvilken också blifvit prisbelönad af juryn för sin eukelhet och auvändbarhet. Bakom denna paviljong finna vi nu Hollands för de sköna konsterna enkom upptörda byggnad, rik på taflor såväl i olja som aqvarell och planschtryck, men hvad skulptur beträffar ej så rikt utrustad. Bland de förra, hvartill ämnena äro sökta vida omkring i verlden, i Egypten, Rom o. s. v., finnes äfven en som framställer en husförhörsscen i Norge. En bland de effektfullaste är ett holländskt frukttorg vid eldljus, der de många olika belysningarne från flere håll utmärkt återgilvas. Ståtliga äro ett par strisande hjortar samt den döende hjorten efter striden. För öfrigt finnas här alla genrer rercsenterade, porträtter, landskap, stilleben, marinstycken o. s. v. Bland statyerna skulle jag vilja gifva företrädet åt en Abel, bärande ott lam på armarne, som är väl utiörd i marmor. Från konsten komma vi direkt in i naturen. Närmaste grannen med tafvelgalleriet är en holländsk landtgård med sommaroch viuterboning — den senare med sina sofställen une i väggskåp, hvilka när dörrarne tillstängas ej äro synliga om dagen. Alla redskaperna stå så blankpolerade och fina utefter väggarne, mjölkbunkar, ostpressar, hinkar och ok. Hvarje del at byggnaden har sitt särskilda ändamål och namn. Ostkammare, mjölkkällare, kostall, tvätthus, allt finnes under samma tak. Smörtjerningen tyckes isynnerhet beIrifvas i stor skala emedan tjernan drages af on häst i en dertill enkom inrättad manege. Allting ser som sagdt fint och fejadt ut, men så är också allt nytt och obegagnadt. Bättre hade varit att befolka alla dessa rum med sina särskilda innevånare och hålla alla inrättningarne i gång, då hade man bättre fått se så väl deras nytta som om den riksbekanta holländska kärleken till att hålla snyggt och putsadt håller streck i verkligheten. Den sista byggnaden i den holländska parken är egnad åt diamantsliperi, hvari holändarne ju också skola intaga första rummet. Efter en föregående samling af mineralogiska ormationer och diamantkristallisationer, komna sjelfva diamanterna. Rosenstenar af olika storlekar, från en vägande ensam en karat och lerefter gradvis förminskade ända till 1,000 på en karat hvarigenom de ock urartat till små glittrande sandkorn. Derefter komma massor af briljanter i olika slipningar samt kopior af de båda ryktbara Ko-i-Nor och Etoile du Zud, såväl i naturtillståndet som i sitt närvarande då de utgått ur sliparens hand. Enär in diamant endast kan slipas med en annan liamant, sitter här först en herre och gnafver liamantpulver, hvarefter följa de egentliga sliparne med sina så hastigt kringgående slipstenar att man tycker dem stå alldeles stilla. Denna utställning besökes slitigt at publiken som ständigt fäster siva tysta och beundrande blickar på dessa gnistrande, skimrande och blixtrande små tingestar vaf klaraste vatten. Gregorius. 2—