Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 1

Lika mycket! det var en del af den skatt, på hvars sökande han offrade hela sitt lif och den dyrbaraste delen, emedan hans bundsförvandter och han visste, hvar de andra funnos och behöfde blott list eller våld för att erhålla dem. I sin hänryckning tänkte han endast på att medföra sitt byte, lemnande resten i oordning, lådan öppen och blott af ren vana görande sig besvär att stänga dörren efter sig. Emellertid sade hin sig hafva lagt det öfriga på sin plats och tillslutit lådan, hvilket troligtvis icke var lätt, så mycket mer som det var onyttig möda. Sådane voro de saker som mäster Portin berättade för sina bundtförvandter. Allt detta var för dem af ett ofantligt intresse, de aktade sig att afbryta honom en enda gång och följde honom ända till slutet med spänd uppmärksamhet. Men då frågade de tillsammans med en enda röst, liksom de gifvit hvarandra ordet: — Denne Leonard, hvilken är han då egentligen? — Ah! Ni inse nu liksom jag nödvändigheten af att försäkra er derom! I sådant fall böra ni också förstå, hvarföre jag stämt hit bojaren till detta möte? — Vänta, sade baronen jag börjar verkligen fatta... — Det är temligen klart, återtog juveleraren vägande på hvarje af sina ord, den gamle Saverly är död. De tre männen vexlade i detta ögonblick en dyster, mörk och hotfull blick. Portin fortfor efter denna hastiga och stumma scen. — Då detta inträffade, var hans son utom Frankrike