Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 1

sv. mil och hunnit 2, 100 fot högt öfver S:t Michel. Från denna punkt börjar banan att gå i zigzag uppför bergets sida och på en längd af ?, sv. mil var stigningen nästan oupphörligt 1 på 12. Då man på spetsen af berget blickade ned från tränen såg man under sig liksom från en ballong fyra af zigzagloppen på en gång och på ett djup under åskådaren af 2,000 fot. Lokomotivets styrka bevisades fullt tillfredsställande på denna stigning och högsta punkten uppnåddes under kanonsalut och hurrarop af dem som samlat sig här för att välkomna tåget. Lokomotivet stannade under en triumfbåge 6,700 fot öfver hafvet. En lysande frukost intogs. Man fortsatte derefter resan, passerade förbi det på bergkammen belägna hospitium, sjön och bergsplatåen omgifven af snöklädda bergsspetsar och glacierer, som stiga upp till en höjd af 10,000 å 13,000 fot. På italienska sidan följer jernbanan den gamla Napoleonska vägen, hvilken för länge sedan öfvergifvits af fruktan för laviner. Mot dessa har man skyddat jernvägen medelst ytterst starka öfverbyggnader af sten. Hela nedstigandet till Susa är en serie af de skarpaste kurvor och brantaste stigningar. Doradalen med Susa och S:t Michels kloster samt orter som tillochmed ligga på 5 sv. mils afstånd erbjuda en storartad tafla, då tåget i en klar atmosfer slingrar sig utefter bergets sida. Då festtåget anlände till Susa emottogs det med jubel, så mycket mera som innevånarne der väntat dess ankomst vida tidigare och nu började tro att alltsammans misslyckats, en åsigt som tillochmed delades af de nyanställda banvaktarne. Slutligen syntes dock ett rökmoln öfver lärkträdsoch kastanieskogarne i mellersta Chenisadalen och snart utträdde majestätiskt ur den dunkla grönskan det med franska, italienska och amerikanska flaggor smyckade lokomotivet. Detta är ovanligt lågt och detsamma är förhållandet med vagnarne. Tåget behöfde 8 timmar för att tillryggalägga hela vägen, men denna tid skall vid de reguliera bantågen inskränkas till 5 Ä)2 timma. Förut ha diligenser och fordon behöft 16 timmar för färden öfver Mont Cenis. Vinsten i tid blir således ofantlig, men ännu större blir den vinst som uppkommer deraf, att gods som anländer till någondera af ändstationerna för franska och italienska jernvägarna icke numera behöfver att omlastas och föras på landsväg öfver berget.