Göteborgsposten – 11 september 1867, sida 1

belopp af 50 rdr, att utgå från och med innev. år. Upsalasångarnes hemkomst. De igår afton ankomna Stockholmstidningarne innehålla följande beskrifning öfver den frukost å Ulriksdal, hvartill sångarne af konungen voro inbjudna, likasom äfven den å IIasselbacken för dem arrangerade festen: Med ängbaten Edsviken, som af rederiet var stäld till studenternas disposition, afreste de i Mändags kl. 1074 till Ulriksdal. Ombord voro bolagets tre direktörer hrr Cederlund, Åberg och Folcker, hvilka med förfriskningar och cigarrer visade sångarne sin ytterligare välvilja. Vid lustslottet mottogos sångarne af slottets ståthållare frih. Manderström, som förde dem upp på borggården, der de inmarscherade under sången: Sjung om studentens lyckliga dag. Konungen stod i ett sonster, och der syntes äfven DD. MM: drottningen och enkedrottningen. Sedan kören stannat, uppstämde de Värt land, hvarester H. M:t lemnade sonstret tydligen för att komma ned. Han mottogs på gården med Otto Lindblads och Carl Strandbergs vackra: Ur svenska hjertans djup en gång(, hvarefter d:r Arpi tolkade studenternas tacksamhet för H. M., som med sin makt ooh sin välvilja så underlättat sångarfärden. Med jublande hurra instämde de unga sångarne. H. M:t talade några vackra ord om det intryck en svensk sång kunde och borde göra så väl i hemmet som i främmande land. Han slöt sitt tal dalonda: och för att hedra så väl eder som eder anförare öfverlemnar jag härmed Nordstjerneordens tecken åt d:r Arpi. Derefter sjöngos Brudeferdenk, Vären är kommen, AÅngbåtssängen, Sta stark, och under prins Gustafs ÅSyung om studentens lyckliga dag marscherade hela samlingen till frukostborden, som voro dukade ute i trädgården. Hvita och gröna små båtar från kringliggande sommarnöjen och klädda med buketter af lefvande blommor gungade der nere på fjärden och gäfvo taflan sitt skimmer af poesi och behag. — Frukosten åts under gamman och glädje, hvarefter alla återvände in på borggården. Konungen, som redan förut hade deltagit i sången, stälde sig äfven nu bland basarna och Dåne liksom åskan, broder klingade då framlör fönstret der drottningarna sutto. Derpå följde ÅHör oss Svea, Slumra i skuggsn af nattenk, ÅSuomis sång, Neckens polska, Glad såsom fågeln i morgonstunden efter pring Gustafs sättning, och så marscherade sångarne med sänkta mössor och sjungande Ur Ossians dunkla sagoverld ut i trädgården igen och derifrån ombord Under sång, vittningar och hurrarop gick resan öfve de vackra fjärdarne åter till hufvudstaden. Under festen på aftonen strålade Hasselbacken som aldrig förr. Hr Davidson bade uppbjudit hela om rika uppfinningsgäfva för att öfverträffa sig sjelf, liksom de inbjudna gästerna hade öfverträffat sina medtäflare i Paris. Vid ingången från vägen reste sig två pyramider med trosser och sköldar, på hvilka sednare lästes namnen Paris och Stockholm, och mellan dessa syntes i feston devisen Välkomne! Balustern åt vägen var prydd med pots-å-feu. Taltet utanför verandan var på framsidan siradt med svenska landskapsvapen å sköldar, förenade genom festoner af grönt. På öfra balkongens list löpte, sedan det mörknat, en rad af lågor, och uppe på taklisten tändes en tät rad af mareshaller. Från de öfversta fönstren i de begge tornflyglarne flammade Drummondska kalkljus, kastande ett nästan bländande skimmer öfver grupperna al meaniskor, träd och blommor dernere. Upp öfver horisonten steg snart månen, hvars sken de Drummondska kalkljusen så lyckligt imitera, och spridde en ännu starkare glans öfver land och sjö. Musikpaviljongen i trädgården var jemväl prydd med landskapssköldar, blommor och grönt. På frontespisen glänste bokstäfverna O. A. (Oscar Arpi) i hvitt på röd botten, under musikens emblemer. Under skölden var en talareoch wmusikanförare-tribun uppförd, emblematiskt dekorerad. Lika lyckliga som anordningarne i parken, voro de i det inre af de rymliga byggnaderna. Tjugo sju tafflar voro serverade, öberäknadt buffeter för våta varor. I alla rum bröt sig skenet af gaslågor i kristallerna, emellan hvilka blomvaser prunkade. Ge nom de öppnade fönstren strömmade aftonluften in och svalkade temperaturen, som eljest skulle blifvit nog hög. Omkring kl. half 6 samlades inbjudarne till festen, derelter gästerna, och, blandade med dem, de många värdarne. Omkring kl. 7 var samlingen fulltalig. Den uppgick till 14 a 1,500 personer. Grefve Henning Hamilton var den förste bland inbjndarne, som beträdde talarestolen. Uti ett tal, som allmänt beundrades för dess formfulländning och dess värma, föreslog han en skål för studentsångarne. Mag. A. M. Myrberg (en al gästerna) besvarade denna helsning med att föreslå en skål för Sverige och den svenska sången i allmänhet. Biblioteksamanuensen Harald Wieselgren uppstod härelter och utbragte ett lefve för upsalasånga:nes anförare d:r O. Arpi. Hr W. omtalade dervid att hr Arpi deuna dag erhållit noristjerne-orden. Konungen, sade han, har förstått folket, han hur förståt: Upsala-sängen, han har förstatt Arpi... Och under ingen nordstjerna klappar ett hjerta, värdigare en sådan yttre representant Den gamla satsen: det är icke anföraren allena som vinner slaget, utan de djupa leder vinna det åt honom, är äfvenledes tillämplig, om den omvändes, menade talaren; således: de djupa lederna vinna intet slag, om