Göteborgsposten – 9 september 1867, sida 1

upprop at den division, sektion och grupp, hvartill en prisbelönad sångförening hörde, nämndes rangen och beskaffenheten af priset hvarjemte tör hvarje förening uppropades medlemmarnes antal och namnet på dess direktör, hvilken uppträdde på tribunen för att emottaga lyckönskningar och med detsamma få visas inför publiken; Man hade ej hunnit uppropa mer än tre föreningar och skulle just börja med den fjerde, då ett brakande hördes och ett tu tre hela tribunen störtade tillsammans. Den var troligen ej beräknad att bära flera än styrelsens medlemmar och när nu alla banerförare med sina med massor af medaljer prydda tunga, broderade banär kommo till, svigtade de stackars bockarne under tyngden af all denna ära och det må man ej förtänka dem. Genast uppstod nu ett tumult bland den omgitvande folkmassan, som trängde sig fram för att höra om någon skadat sig, men då det befsanns att ställningen rasat så jemnt och på alla punkter på en gång, att golfvet bibehållit sitt plan och styrelsens medlemmar sutto orörda qvar på sina stolar och banertörarne med sina banr stod qvar rundtomkring, utom några som fattade af en panique i första förskräckelsen kastat fanan ifrån sig för att springa ifrån alltsammans; att allt således aflupit med en eller annan ofrivillig kullerbyta som ej medfört några skadliga följder, samt att festligheten straxt skulle fortsättas, — så upplöste sig förskräckelsen i ett knappt tillbakahållet löje öfver det komiska i situationen. Man hade snart hemtat sig från fallet, kommit öfverens att stanna der man stod, öfvertygad att man nu stod säkert då man åter uppnått terra firma, hvarföre den afbrutna uppläsningen af förteckningen öfver de utdelade belöningarne återtogs. Sålunda kom man också till froisiteme division, premiere section, groupe A. La aociets chorale scandinare residant å Paris, 40 membres, directeur M. Asger Uammoril, första priset, en medalj at förgyldt silfver. Sedan derefter alla de andra i tur och ordning blifvit uppropade kom man om sider till den sista: Section Vexcellence, la societe choral des tudiants de Y Universite d Upsal, directeur Oscar Arpi, avec unanimite le priz unique, medaille dor offert par S. M. YImperatrice. jemte lifliga lyckönskningar af juryns medlemmar. Sedan d:r Arpi bestigit tribunen ropades på un etudiant qui parle frangals och som skulle dit för att ötversätta hurn baron Taylor framförde sina och hela Frankrikes tacksägelser för den utmärkta sången och beredvilligheten att komma hit och deltaga i täflingen, hvarjemte underrättades att medaljen på eftermiddagen finge afhemtas hos svenska legationen. Sedan sålunda alla sångföreningar blifvit uppräknade, börjades med musikföreningarne på samma sätt. Som dessa voro en ofantlig massa drog detta förmodligen temligen långt ut, och som det började blifva temligen enformigt att oupphörligt blott höra talas om divisioner, sektioner och medaljer, började folket snart sprida sig kring fältet. Det hela bildade en rätt brokig tafla, de många olika grupperna, de lysande standarerna, som allteter som deras föreningar blifvit uppropade marscherade af från sestplatsen, sång och skrål här, musik och skrål der, och framför allt ett flitigt pokulerande för att lyckönska hvarandra till den vunna triumfen. Studenterna begäfvo sig som de komme i spridda grupper hvar och en åt sitt håll för att efter intagen middag samlas på aftonen vid Theatre Lyrique, der de lotvat att medverka med några nummer vid den sista stora concert international. Efter att först åtskilliga barn, fruntimmer och manskörer uppträdt med olika nummer, hr Hartvigson spelat piano och fru Palm sjungit solo, kom ordningen till studenterna, hvilka, oaktadt ej fullt så talrika som vid uppträdandet på stora operan, enär en del sängare föredragit att tillbringa sista dagen af vistandet i Paris annorstädes och annorlunda än att åter uppträda på en konsert, likväl med sin sång fängslade och hänförde publiken. I stället för fyra nummer, såsom de ämnat, tvingades de genom applåder och bravorop att både sjunga da capo och att sjunga flera stycken, hvarvid deras rika repertoar aldrig sätter dem i förlägenhet för program. Elter Brudelterden i Hardanger, som togs dacapo, nedkastades på scenen en större bukett. Afven sedan ridån gått ned fortsattes hyllningen af de på scenen varande, baron Taylor tackade återigen i Frankrikes namn, Belgierna ötverlemnade till d:r Arpi ett hedersdiplom som utnämnde honomgtill medlem af alla Belgiska sångföreningar etc. Förtjusningen är sålunda, som man ser, odelad och den svenska sångens och Upsalasångarnes triumf så fullständig som möjligt. Sista afdelningen af programmet utgjordes af den Hammerikska hymnen, som ändtligen efter så många ansträngningar gick at stapeln. Oaktadt åtskilligt mot utförandet fanns att anmärka, mottogs stycket med välvilja af publikes, som vid de effektrika ställena ei sparade nå annlsaa. Äfteknga frn 2. — OT MAS mee ms mo mm 4 — 1—