Göteborgsposten – 9 september 1867, sida 1

DEE Farrs Ar H Åcrt 4 Omattilga publiken, som dock ännu en gång ville gifva sina nya gunstlingar ett bevis på sin välvilja och fortfarande applåderade så att ridån åter måste höjas och kören ännu en gång visa sig på denna scen, der de ej tvekat att leverera batalj och derifrån hemfört en så lysande seger. Ah, quelles voir! admirables! charmant, excellent c. c. hörde man i de spridda grupperna hvart man vände sig i korridoren och foyern, och förtjusniogen var allmän. Det stora eldprofvet var sålunda genomgånget och utgangen den eklatantaste man kunde begära, bevisande på det klaraste att om än fransmännen äro mera vana vid sina på knalleffekt anlagda körer och melodier, kunna de icke desto mindre till sitt fulla värde sentera och uppskatta den enkla form och den melodiska skönhet hvarmed våra nordiska sånger framträda, isynnerhet tolkade med sådan känsla och nyansering som Upsalasångarne förstå att inlagga deri. Efter representationen, som slutade med en briljant balett, begaf man sig i grupper till Vaugirard, en stadsdel af Paris som ligger bortom expyositionen, således ett godt stycke att gå genom staden. Det var nemligen der, vid Rue de Sövres, som Belgierne hade sin bal, till hvilken de välvilligt inhjudit studenterna och öfrige skandinaver i Paris. Som spektaklet efter vanligheten ej slutade förrän framemot midnatt var tiden långt framskriden innan man anlände till balen, der man med förekommande artighet mottogs al de vänliga värdarne, som voro upp öfver öronen förtjuste i studenterna. Balen var naturligtvis i full gång så väl i stora salongen en trappa upp som på en asphaltplan i trädgården, hvilken var eklärerad med gas och kulörta lyktor. Studenterna fingo der ett lämpligt tillsälle att försöka sig i den franska konversationen, som för mången var knagglig nog och fick inskränka sig till enstaka svar. Det väcktes naturligtvis fråga om sång och Belgierna som värdar skulle egentligen börja först, men förklarade att de voro alldeles renons på basar så att de voro urståndsatte dertill. Måhända ville de icke utsätta sig för någon jemförelse. Studenterna samlade sig då i midten af salen och uppstämde ett par af sina friska sånger, som af det tacksamma auditoriet med stormande bifall emottogos. Balen fortsattes till kl. sex på morgonen och man såg ännu mot slutet åtskilliga at studenterna qvar, svängande sig i en vals elle polka. Vår frangaise är nemligen oaktadt sitt fransyska namn här alldeles okänd, och der Quadrille som dansas här och i hvilken frans mannen och mången gång äfven fransyskan uppbjuder hela sin förmåga att uppfinna de mest extravaganta ställningar och pas, kunde våra nordiska resande ej deltaga uti, till både sin och damernas stora ledsnad. Med Söndagen randades den högtidliga dagen då resultatet af föregående dagars tällingsstrider skulle öfverlemnas till resp. prisvinnare. Det var nu de tiotusen deltagarne skulle infinna sig förutom den åskådande publiken. Ett eller annat tusen får naturligtvis lof att borttagas från denna med vanlig fransk nonchalane uppgjorda siffra, men icke förthy voro en mängd menniskor församlade, mest instrumentalister. Klockan 1 skulle sestligheten börja och såväl publik som deltagande började så småningom anlända och sprida sig i Prå Catelans vidsträckta park. De anländande musikkårerna, alla med sina resp. standarer, slogo sig ned här och der i gräset och uppvaktade med prestationer, så att der var musik på alla håll och kanter. Om sjelfva festen visste emellertid ännu ingen någonting. En provisionell tribun visade att högtidligheten skulle försiggå der, hvarföre man lägrade sig i dess närhet. Klockan var nu framåt !, 4 och man såg nu de olika musikkårerna draga sig tillsammans så att de bildade ett långt tåg som närmade sig allt mer och mer den inhägnade platsen vid tribunen. De olika sällskapernas standarförare trädde upp på tribunen, der man slutligen räknade öfver fyrtio olika banör och fanor. Den väntade festen skall således begynna här. På tribunen tog baron Taylor jemte öfrige medlemmar af generalkommissionen plats och en förfrågan framställdes, huruvida studenterna skulle vilja öppna festen. En hvit mössa höjdes i luften och vid detta välkända tecken samlade man sig kring sin anförare. En stor del af sångarne hade, uttröttade af den långa väntan, slagit festen ur hågen och begifvit sig derifrån. Ehuru sålunda ej så fyllig och stark som man vid de föregående tillfällena fått höra kören, förfelade dock sången ej att göra sin verkan på den församlade menigheten som med värma applåderade de begge nummer som föredrogos: Bjorneborgsmarschen och Mitt lif är en våg?. Sedan derefter Les enfants de la Belgique afsjungit ett franskt stycke och en musikförening likaledes exeqverat ett nummer, uppsteg baron Taylor och anhöll att få tacka de främlingar som anl5nat från hala KurAna — — —— Am ——D — — VV 4 0 —2 C — — O PA —