Göteborgsposten – 4 september 1867, sida 1

den nordiska festen firats i Lund, har grefve Posse illustrerat festen med en magnifik galt från Charlottenlund, och denna gåfva ha nu valmännens ledare på ett fint sätt återgäldat. Då ännu icke någon af hufvudstadens tidningar meddelat namnen på de personer, hvilka nu såsom statsrevisorer fungera, så vill jag godtgöra denna försummelse. Itrågavarande revisorer äro: af första kammaren valda: öfverstelöjtnant Nisser (ordförande), brukspatron Montgomerie-Cederkjelm (vice ordf.), kapten Gjerling (från Karlskrona), löjtnanten frih. Åkerhjelm, kapten Nordenfelt och brukspatron Brusewitz; de af andra kammaren valde äro: brukspatron Stråle, fil. d:r Lönnberg, Carl Ivarson från Halland, med. d:r Beronius, rektor Siljaström och borgmästare Bowin. Af nämnda revisorer äro kapt. Gjerling, frih. Åkerhjelm och kapt. Nordenfelt icke riksdagsmän. Den senare inträdde som suppleant för ryttmästare Hallenborg; hr Brusewitz supplerar brukspatron Danielsson och hr Bowin supplerar grefve Posse. I mitt förra bref meddelade jag att häradshöfd. Nordenfalk, som utsågs af första kammaren till tredje suppleant, hade blifvit inkallad. Så var ock förhållandet; men hr Nordenfalk, ehuru bosatt i hufvudstaden, vägrade dock att inträda och revisionen höll således på att bli inkomplett. Denna olägenhet, numera at större betydenhet än förr, sedan revisorernas antal blott är hälften mot förut, afhjelpte dock hr Brusewitz, hvilken, ehuru boende i Eltsborgs län och der upptagen af en vidlyftig ekonomi, så fort han mot tog kallelsen att här inställa sig, genast hitreste, en åtgärd, som förtjenar desto mera er kännande, emedan det obestridligt utgör en ganska stor uppoffring för en person son dritver en industri, hvilken fordrar hans per sonliga tillsyn, att otörberedd lemna sitt hem och för flera månader vistas här. Afven anmärkte jag det egendomliga förhållandet att Carl Ivarson samtidigt fungerar såsom statsrevisor och ledamot af befästnings komitön. I den senare egenskapen har han nu jemte öfriga kolleger företagit en resa till Karlsborgs fästning. Huru väl behöflig äfver Carl Ivarsons oafbrutna närvaro i statsrevi sionen är, framgår bland annat derat att der afdelning, på hvilken han borde arbeta, har sig anförtrodt granskningen af armåförvaltnin gens räkenskaper hvilka allenast för ett år utgöra 120 digra band, eller mera praktiskt betecknade — två dryga hästlass. Granskningen af dessa räkenskaper utgör dock endast en del af nämnde afdelnings arbete. Om nu Carl Ivarson hade afsagt sig revisorsbofattningen, så skulle en ledamot af f. d. bondeståndet, bosatt i Örebro län, såsom supple ant inkallats. Denne är utan allt tvifvel en mycket rättskaffens man, men fullkomligt olämp lig såsom räkenskapsgranskare. — Jag skulle icke hafva anmärkt denna omständighet, on icke för att framhålla den planlöshet hvarmed riksdagens andra kammare tillväggagick vid valen till statsrevisorer och suppleanter. Det är en gammal sed att då chefen för något af statens härvarande embetsverk afgår så begära hans underordnade — förutsatt att han gjort sig älskad — att få låta porträttera honom, hvarefter hans konterfej uppsättes inom embetsverkets lokal. Mot en sådan ovation är intet att anmärka, såvida den bekostas a! de personer som besluta den. Men till min, och sannolikt mångas öfverraskning, lärer por trätteringskostnaden bestridas af statsmedel som stå under embetsverkens disposition. Så är åtminstone förhållandet med det porträtt at presidenten Åkerman, hvilket kommerskollegii embetsmän nyligen låtit förfärdiga. Liqviden för detsamma är bestridd med kollegii expensmedel och afförd i räkenskaperna. Derigenom får naturligtvis den annars rätt vackra ovationen en helt annan karakter. Samtliga folkskoleinspektörerna ha varit här församlade och hållit flitiga öfverläggningar rörande folkskolans angelägenheter. Deras resor och dagtraktamente bekostas af staten, naturligtvis, och deremot är intet att anmärka. Kostnaden blir icke heller särdeles hög, tack