Göteborgsposten – 4 september 1867, sida 1

— mm ww —— oxperiment om chefsplatserna någon tid hållas vakanta eller skötas på förordnande, och under tiden kan erfarenhet vinnas om landshöfdingar äro behöfliga eller icke. Det är med en viss återhållsamhet, som hufvudstadens tidningar yttrat sig om de franska publicisternas här aflagda besök. Redan i Köpenhamn anmärktes att de publicister som ditkommo egentligen icke tillhörde de mest inflytelserika tidningarne i Paris, och icke heller voro de mera framstående personerna inom de tidningsredaktioner som de tillhörde, med undantag af mr Richard, som är medarbetare i a Situation, hvilken tidning nyligen blifvit uppsatt och lärer protegeras af det med Preussen missnöjda partiet i Hannover. De franska publicisternas position i Danmark var väsendtlig annan än här, der de företrädesvis betraktades såsom turister, I denna egenskap åtnjöto de dock större uppmärksamhet här än som kommit andra mera notabla resande till del. I alla händelser rönte de ganska angenäma bevis på den svenska gästfriheten, som onekligen är en af våra nationaldygder. Den bankett som deras landsman hr Cadier gaf för dem på sin sommarbostad Tivoli i grannskapet af Ulriksdal, lärer varit särdeles väl arrangerad, utsökt fin och delikat, och skall säkert gifva dem en angenäm föreställning om, att äfven en främling, blott han eger energi och intelligens i sitt fack, ganska lätt kan bringa sig upp till förmögenhet och anseende här i landet. Tvifvelsutan har äfven ni blifvit öfverraskad af underrättelsen att tvenne särskilda bolag, ett i Norrköping och ett i Skaraborgs län, velat uppsamla små kapitaler?, för att tillgodogöra dem i jordbrukstöretag, hvilka, sedan de fortgått en bestämd tid, skulle slutas så, att vissa delegare efter skedd successiv utlottning kunde förvärfva sig tvenne större jordegendomar. Regeringen har emellertid icke. sanktionerat de ingifna bolagsordningarne, enär aktierna i realiteten icke voro annat än lottsedlar. Dermed torde alla vidare försök till dylika lotterier på fast egendom vara afskurna. Om man å ena sidan lätt kan fatta att personer, som nu hafva svårt att bibehålla eller atyttra större jordegendomar, med begärlighet omfatta förslaget att på för egaren förmånliga vilkor anskaffa förlagskapital, utan afseende på åtgär dens lagenlighet, så måste man dock å andra sidan ogilla, att personer med en framstående samhällsställning, såsom fallet här varit med generalmajoren frih. Leuhusen och öfversten Wästfelt, velat låna sina namn åt och ställa sig i spetsen för dylika företag, hvilka, om de vunnit sanktion, visserligen tillskyndat ett fåtal aktieegare vinst till olika belopp, men flertalet dock en årlig och långvarig ränteförlust. Af Posttidningen har ni redan inhemtat, att K. M:t förordnat grefve Arvid Posse att vara ordförande äfven innevarande år i Malmöhusläns landsting. Ni torde erinra er att grefve Posse drabbades af missödet att icke blifva återvald såsom landstingsman inom det härad der han är bosatt, men att Lunds stad derefter valde honom till sin representant i landstinget. Det är dock tvifvel underkastadt om detta val är fullt lagligt, och man anser att det, itall besvär deremot anförts, blifvit ogilladt. Förhållandet lärer nemligen vara, att grefve Posse icke är husegare i Lund och icke heller personligen erlägger några kommunala utskylder derstädes. Deremot är han delegare i skånska hypoteksföreningen, hvilken eger fastighet i Lund, och det var i berörde egenskap som han nu blef vald. Jag har hört personer, som äro i kommunallagstiftningen väl hemmastadda, bestämdt påstå, att det itrågavarande valet är olagligt; men, som sagdt är, detta har icke öfverklagats och grefve Posse är för egen del allt för angelägen att var med i landstinget, för att sjelf hysa några skrupler rörande valets laglighet. Att Lunds stad, på sätt som nu meddelats, beredde honom den anställning, som hans egentliga valmän vägrade honom, lärer motiverats af tacksamhet; åtskilliga gånger då