Göteborgsposten – 3 september 1867, sida 1

Detta mottagande, detta ansigtsuttryck, så olikt det, hon var van att finna hos baronessan, betog först den unga flickan ordet. — Tala, ... återtog baronessan; hvad önskar ni... jag har brådt om. — Förlåt, min fru, jag kommer olägligt jag ser det ... förlåt, ... jag aflägsnar mig. Annette tog verkligen två steg mot dörren; men fru de BSaint-Valiez uppsnappade en åtbörd, med hvilken hon torkade sig i ögonen, der oaktadt hennes bemödanden, tvenne stora tårar perlade, och, gifvande vika för sitt vanliga ädelmod, sade hon: — Ett ögonblick, ... tala. Ni har något att säga, att begära af mig? — Ja, min fru. Ni har haft godheten, då ni kom att besöka de stackars menniskorna på gatan Rocher, att lofva förskaffa mig arbete ... och jag kom för att fråga, om ni ännu kan gifva mig något. — Huru! ... frågade baronessan med förvåning, är detta ändamålet med ert besök? — Ja, utan tvifvel, min fru. — Nå väl, ja ... jag skulle kunna sysselsätta er, men på ett vilkor. — Hvilket? — Vi skola först tala om markis de Ruzolles. Annettes ögon, ett ögonblick torra, fuktades åter. — Huru, min fru ... stammade hon, sökande att läsa i baronessans drag, hvart hon ville komma. — Markisen är min nevö, mademoiselle.