Göteborgsposten – 2 september 1867, sida 1

Och träng och kall blir stugan. Och ut vill unga syren. Vi längta ut att skåda Den undersköna verlden; Vi vilja sinnet skärpa Och ge oss af på färden. Vi flyga hit och hädan På landet, öfver hafven Men hofsamt upp vi träda. Och lägga bort vår glafven. Den nya tiden kallar, Som fordom örn ull täflan Men fredlig idrott heter Nu målet för vår äflan. Från skiljda länder komma De hit till städers drottning Och här de slå sitt läger Och föra ut sin brottning Och brokig är väl taflan, Men herrlig, rik på fägring, En fram på fästet stigen De nya tiders hägring. Och Nordens söner också Beredde sig att strida Och fredligt stå de alla Tätt vid hvarandras sida. Först sände Industrien Ut sina många söner; Nu kommer också sången Och ädla verket krönor. Och ni, J Sveriges barder, Med djerfva vikingsblodet, Ni hörde maningsordet, Ni hörde och förstod det. Upp! ljöd det bland er alla, Dit ner till täflingsstriden, Der ligger segerkransen Ren för vår hjessa vridenlt Och edra snäckor lade Ni ut med eldig ifver Och på den långa färden Med mod ni er begilver. Och ryktet sporde vida Hur ni triumfer skörda, Man strött er väg med rosor Man lättat eder börda. Det var då hemlandsjorden Er fot ännu beträdde, På eget landområde Det var som detta skedde. Här ni förgäfves vänta Att slikt skall eder möta, Här komma många stenar Att edra fötter stöta. De menskor som ni skåda, Ju fremlingar er kalla Och äfven vi i hvimlet Stå främlingar här alla. Ni kanske vantat mycket, Att vara annorlunda, Och mycket få ni smälta, För mycket få ni blunda. Men ni aå vikingssönerl Ni derför ock få lära, Att vikings första regel Var lida och umbära. Om derför hårdt är lägret, Om derför trång är salen, Så tappa ej humöret, Det endast ökar qvalen. Ett ha vi velat visa, Så godt som vi förmå det; Kanhända skola också Ni känna och förstå det. Det är att bland de tusen, Som i er väg ni finna Finns också några hjertan, Som varmt för eder brinna. Och kunna vi ej tolka Hur högt ni af oss skattas; Hvad gör väl tomma ordet, Om blott dess mening fattas. Tag mot vår enkla hyllning Så hjertligt vi den mena, Och se ej blott på brister Och våra krafter klena. Tillåt oss att er bjuda Välkomna att oss gästa, Och låt oss också dervid Vår varma önskan fästa. Att med triumf och framgång Ert företag må lönas, amt detta för henne plågvinna si