Göteborgsposten – 2 september 1867, sida 1

—— — —— —— — — — — 0l! sade mor Griboulot, han var pra ledsen då han lemnade mig det, och jag har icke återsett honom. Den unga flickan var angelägen att få bli ensam och läsa sitt papper. Hon afskedade för andra gången sin allt för tjenstaktiga portvakt; derefter sjönk hon ned på en stol, och, innan hon bröt sigillet betraktade hon länge omslaget liksom för att gissa dess innehåll. Jean de ERuzolles hade anförtrott denne biljett åt den gamla Elsassiskan vid sitt sista besök vid gatan Rocher, och se här hvad Annette läste: Jag vet icke om dessa rader någonsin träffa er och icke heller om vi äro bestämda att återse hvarandra. Jag borde förbanna er, och mot min vilja känner jag, att jag älskar er. Hvarföre har ni icke från första stunden sagt mig att ni icke längre tillhörde er sjelf, i stället för att försätta mig i den grymma nödvändigheten att söka bevisen derpå ... och finna dem? Ri hade åter gjort min dystra lefnad klar och ljus och återupplifvat mitt slocknade hjerta. Ni var för mig sjelfea renheten och behaget. Ack! jag anklagar er icke derför; men hvarföre har ni uppväckt min gudomligaste illusion, om det var för att så snart beröfva mig den? Ni har rest... jag reser. Var lycklig; jag skall försöka att dö ... J. de R. — Dö! ... upprepade hon låtande papperet falla. Sedan hon länge förblifvit orörlig och tillintetgjord,