Göteborgsposten – 2 september 1867, sida 1

den och knorra öfver att den skall utföras på deras konsert om Thorsdag. De finna sig kränkta i sin sårgareära af att den franska komitön satt upp ett stycko på programmet som de skola sjunga tillsammans med främmande sångare, utan att besinna att i Paris, der allting måste läggas an på puff, man i synnerhet får lof att laga ihop en storartad affisch. Hemma vore det tillräckligt att på ett gathörn sätta ett obetydligt anslag: Upsalastudenterna ge konsert der och der, och på utsatt klockslag skall platsen, huru stor den än må vara, vara öfvertylld. Här är det icke alldeles tillräckligt och studentkören får bjuda till att söka ursäkta om parisaren när han läser på affischen att les Gtudiants dUpsal komma att sjunga, skulle säga connais pas och vända ryggen till. Men när han läser: Till slut kommer det och det att utföras af fransmän, skandinaver, belgier, schweitzare etc. ,1000 executants, så säger han: Sapristi, dit får man lof att gå! När han sedan säger: Ja, se det stycket jag gick dit för att höra, det var ingenting bevändt med, men rles 6tudiants dUpsal de kunde sjunga så det gick genom märg och ben, och han sedan i fjorton dagar är i sjunde himmeln öfver den lyckliga slump som ledde hans steg till operan just den aftonen, så lär väl allt sångareäran vara räddad och stadfästad. Vi skola således hoppas att det fransyska lockbetet ej väcker för mycken ond blod. Efter repetitionens slut framställde direktionen en. önskan att få höra de främmande sångarne och fast med litet motsträfvighet läto de slutligen beveka sig att sjunga. Scenen utrymdes, de i hymnen medverkande fingo gå ned och sätta sig på parkett, hr Arpi fattade taktpinnen och truppen samlade sig omkring sin anförare. Hör oss, Svea, ljöd det nu från ungdomstriska läppar och med andaktsfull tystnad frossade den närvarande publiken af den oväntade konstnjutningen och när sången tystnade fanns icke ett par händer sysslolösa. I en ihållande applåd och sitt oundvikliga bis, bis gåfvo fransmännen sin förtjusning tillkänna. Studenterna gåfvo ännu en gång vika för denna enhälliga ihärdighet och föredrogo ÅNeckens polska, som naturligtvis framkallade samma effekt. Dermed fick det också vara basta och vi aflägsnade oss, fransmännen i den fullkomliga öfvertygelsen att de voro totalt slagna ur brädet, men öfverlyckliga öfver att hafva fått höra en så tjusande sång. I afton blir nästa repetition och om Thorsdag konserten. Gårdagen användes att besöka expositionen och på aftonen voro sångarne inbjudna till en liten kollation i härv. Skandinaviska Förening. Öfvertygelsen att få höra studentsång lockade naturligtvis dit skandinaver från alla håll och kanter, och oaktadt hela våningen disponerades var den till trängsel upptylld. Bortåt 250 personer voro sålunda samlade, med gästerna inräknade. Särskildt inbjudna voro baron Taylor, presidenten och dirigenten för les enfants de la Belgique, m fl Oaktadt det sålunda var temligen ondt om platserna och en och annan möjligen gick miste om den lekamliga födan, var sinnesstämningen gemytlig i väntan på hvad som komma skulle. Sedan måltiden var något undanstökad tog kammarh. Fahnehjelm ordet och föreslog i kraftiga ordalag och med öfvertygelsens värme en skål för Nordens konungar. Skandinaviska Föreningens sångkör afsjöng en lilsen til Studenterne som i tryckta exemplar utdelades, hvarefter major Staaf föreslog en vältalig skål för franska folket och dess kejsare. Ordet begärdes nu af baron Taylor, som först bad att få tacka den föregående talaren för de sympatier han uttalat för det franska tolket och dess suverän, och utbringade en toast tör Nordens damer, hvilkas rykte för skönhet spridt sig ötver hela Europa. Derefter ville han dricka för de regerande konungarne at Sverige-Norge samt Danmark. Följde så i samma fortsättning en skål för poesien i Norden. Norden var rik på stora poeter hvaribland — Skakspeare, som hade