Göteborgsposten – 23 augusti 1867, sida 1

gon skall den stora gröna apans skinn vara till salu. Det är en lätt sak. Derpå skiljdes de båda lika inbitna skälmarne åt, det vill säga att Celestin Goulard, sänkte hufvudet mot bordet, besluten att icke söka någon annan bädd, och konstmakaren gick att uppsöka sin vagn, der hans ömma maka väntade honom. Då han gick förbi den tillgränsande dörren, påminte han sig nyckeln, tog den ur sin ficka satte den samvetsgrannt tillbaka i låset och gick utan vidare formalitet. För en man som smickrade sig öfver så mycken försigtighet, var det ett fel. Fönstren i denna del af värdshuset lågo åt en trädgård och under samtalet i kabinettet hade någon närmat sig dess dess dörr. Då han icke fann nyckeln, hade han gått till trädgården. Denna person väl insvept och försedd med en bredskyggig hatt, hade ett sällsamt sätt att gå; han hoppade och hvilade icke på marken; han gjorde intet buller, enär han var klädd i sockor i stället för skor. Utkommen i trädgården fattade han tag i ett spalier, klättrade med ett språng ända till fönstret af den stängda kammaren, lyfte af haken som höll fönstren halföppna, och utan vidare krus eller buller kröp han i hop på sängen, som stödde sig just mot cloison-väggen.