Göteborgsposten – 22 augusti 1867, sida 1

Stationshuset är ett af de mindre på linien och den staten tillhöriga lokalen ytterst trång. Festkomitån reflekterade alls icke dertill. Distriktets trafikstyrelse gjorde dock allt hvadi dess förmåga stod, ej blott för att med bantågen befordra dessa tusental resande, utan äfven att vidmakthålla ordning vid stationen. Det senare blef omöjligt genom folkmassan, som snart, i ordets hela bemärkelse, blef förvillad. Man nedbröt stängseln och inträngde mellan spåren der tågen skulle gå tram och der ständiga vexlingar skulle förrättas. Jernvägstjenstemännen blefvo ej åtlydda, och endast genom deras omtanka förekommos olyckshändelser. Om sådana inträffat, hade naturligtvis Jernvägstjenstemännen derföre fått uppbära skulden, sastän det är uppenbart, att då folkmassan ej ville och ej brydde sig om att lyda, kunde omöjligen ordning hållas vid makt. — Om framgent dylika folkmöten skola hållas, så vore det önskligt, att de som dertill inbjuda, se sig bättre före än nu var fallet, hnruvida stationslokalen är tjenlig, och derom samråda med sakkunniga personer. Underlåtenneten i dessa afseenden hade nu lyckligtvis inga menliga följder; men dermed är alldeles icke sagdt att resultatet framgent skall bli lika lyckligt, om dylika möten framgent föranstaltas lika besinningslöst. Upsalasångarnes parisertåg har börjat under de gynnsammaste auspicier. Här i landet har deras färd karakteren af ett triumftåg. Man måste beklaga, att de på grund at ett taktlöst beteende af en dansk tidning icke kunde besöka Köpenhamn, som dock låg i deras väg. Förlåtlig är den brinnande otålighet, hvarmed hela landet afbidar underrättelsen om våra sångares uppträdande i Paris. Förlåtligt är det stora hopp om framgång, som lifvar oss här hemma. Framgången må bli stor eller medelmåttig — ett är dock visst, att från intet annat land inställer sig ett sångartåg, så uteslutande bildadt af samma klass och så många jemnåriga, bland hvilka ingen enda gjort sången till hufvudsak. At särskildt intresse skall det bli att erfara huru våra sångare mottagas af studenterna i Paris. En härvarande fransman har på anmodan öfversatt de svenska sångerna på franska, så att deras innehåll må blifva kändt. Han skall hafva lyckats med det ytterst svåra arbetet utmärkt väl. Jag tillägger ait af hufvudstadens dagliga tidningar hafva tre anställt särskilda korrespondenter, som åtfölja sångartåget: Posttidningens korrespondent är hr O. Strandberg, Aftonbladets hr Centervall (från Upsala) och Dagligt Allehandas doktor Hultin (Måns Månsson). Emot all förväntan ingick i Söndags underrättelsen fråa Köpenhamn, att några af de franska publicisterna skulle inträffa här såsom i går med bantåget. På morgonen samma dag bildades en festkomite, som utfärdade inbjudning till deltagande i en festmiddag om Önslag på Hasselbacken. Bland de, om jag så år säga, sjelfskritna inbjudarne träffas redakörerna Sohlman, Lundin och Lindström (Postidningens redaktör saknas troligen emedan han vistas på landet); naturligtvis träffar ni äfven sand inbjudarne hrr Hierta och Hazelius, och, mtagligen såsom sestpresident, friherre A. C. Raab. De franska publicisterna bo på hotell Ryddrg. Man har ansett, och deri tror jag man ar gjort rätt, att gästerna icke böra öfveranträngas, icke jagas och jägtas, utan bereas ett angenämt intryck af hufvudstaden. Troigen inbjudas de i dag att göra en utfärd på ngbåt till Drottningholm, och efter återkomten derifrån till en tur i vagn till Ulriksdal ch Djurgården. Underrättelsen att revisionssekter Lird-, agen blitvit upptörd på förslaget till borgmätarebeställningen i Göteborg, har här väckt tor öfverraskning. Det har sagts att han atöjt anbudet att bli understäthällare. Upprikgt sagdt — vw våtee val tror jag knappast tt Göteborg skulle kunna göra; men han beöfs så väl här, ty en mera intresserad man för