Göteborgsposten – 22 augusti 1867, sida 1

—— — suppleanter. Att detta antal är otillräckligt synes deraf att häradshöfd. Nordenfalk, som är den tredje i ordningen, vald af första kammaren, blifvit inkallad sedan revisionen i tem dagar sortgått. Det var en lycklig tillfällighet att han, alldeles oförberedd, kunde hörsamma kallelsen. Om äfven hr Nordenfalk anmält förhinder, så hade revisionen ej blifvit fulltalig. Antingen måste kammaren härnäst utse flera suppleanter, eller berättiga revisorerna att komplettera sig sjeltva; den senare åtgärden medför den tördel, att revisionen redan första sammanträdesdagen kan göras tulltalig. Vidare vore önskligt, att framgent samma revisorer återväljas, ty ganska stor ertarenhet fordras för att blilva en skicklig revisor. Sedan andra kammaren valde Carl Ivarsson från Halland till statsrevisor, blef han af regeringen insatt till ledamot i befästningskomiteen. Då statsrevisionen här sammanträdde besökte Carl Ivarsson jemte komiteens öfriga ledamöter Karlskrona, deritrån de återvände i Lördags, och har han således icke förr än i går kunnat fungera i statsrevisionen. Då arbetena i denna och komiten måste blifva samtidiga, då komiten snart torde företaga en besigmingsresa ätven till Karlsborg, så är det mer än tvifvelaktigt om Carl Ivarsson skall nöjaktigt kunna gå i land med en dylik dupplicering. Förötrigt skall det blifva intressant att erfara huruvida han både i egenskap al statsrevisor och komiteledamot skall tillgodoberäkna sig dagtraktamentsoch resekostnad till och från hutvudstaden. Jag lägger ej ringa vigt härpå, ty man hör så ofta vid riksdagarne klandras, att embetsmän innehafva flera befattningar för hvilka de uppbära lön eller arvode. Här inträffar ett alldeles likartadt fall med en representant, hvilken dock obestridligen icke kan samtidigt fungera på två ställen. Det är med särdeles belåtenhet jag erfar att rektor Siljeströms helsa fortfarande är så god, att han kan arbeta som statsrevisor, ett äliggande som nu är desto mera mödosamt, enär revisionskallet omfattar ej blott statsverkets, utan äfven riksbankens och riksgaldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, och dertill kommer att revisorernas antal nu utgör 12 eller jemt hälften så många som tillförne. Antagligen skall hr Siljeström nu, sedan han fullständigt återvunnit helsan, anse sig förpligtad frånträda den statspension, som tilldelades honom för obotlig sjuklighet. Det är nemligen icke tänkbart att en man med så stränga grundsatser som han hyllar, skall vilja åtnjuta en fördel sedan anledningen till densammas beviljande upphört. Huruvida herrar statsrevisorer nu skola, i likhet med sina företrädare, besluta någon längre utfart i inspektionsärende, är icke bekant; sysselsättning här tryter visst icke, särdeles som de äfven skola grundligt sätta sig in i Armöförvaltningens vidt omfattande räkenskaper. På tal om statsrevisions-resorna förr, så kan jag ej neka mig nöjet omtala en episod från en föregående revision. Äfven då greps revisionen at reselust. Man framkastade och upptecknade flera förslag till ställen dit kosan borde styras. Till sist spordes sekreteraren af den sjeltskritne men något inskränkte ordföranden om han (sekreteraren) visste någon ort eller någon inrättning som revisorerna borde besöka? Föregående revisorer hafva — förmälte sekreteraren med djupt allvar — besökt de aldra flesta inrättningar i hufvudstaden. Den enda, mig veterligen, som återstår att besöka, är — kurhuset. Sekretoraeus anvisning rönte ingen framgång. Ett på en gång mera storartadt och ku-J. iöst folkmöte har väl aldrig förr egt rum här landet, än det vid Stehags jernvägsstation i Skåne. Festkomitn anade sannolikt icke att letta folkmöte skulle besökas af personer i usental, ty annars skulle den väl sett sig ättre före beträffande lokalens lämplighet. )å denna jernvägsstation anlades, kunde inen dödlig ana, att der någonsin skulle samas en sådan folkmassa, ditförd med bantågen. — Men tanken på, att han ej fick