Göteborgsposten – 22 augusti 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de hrehat och Octave höre. Öfvers. — Död och afgrund! Jag har det ... det är ett nytt spratt af Vert-de-Gris. Sannolikheten af denna förmodan grep konstmakaren. För att spela honom ett sista elakt skälmstycke och beröfva honom hvarje medel att vända sig till myndigheterna, hade gaminen medtagit hans papper. — Anfäkta! ... brummade han svartblå af vrede, det kan icke vara på annat sätt, åh! det skall komma att kosta honom dyrt. — En unge, som vi ha öfverhopat med godhet! suckade varginnan för att fullständigt reta sin make! Hör på, markis, om du icke knäcker refbenen på honom, lemnar jag dig. — Ah, det lilla odjuret! mumlade Asperginos utan att höra henne och rufvande på hvad hämnd han skulle kunna taga. Det skall icke bringa honom i paradiset! Att bestjäla mig på mina artister och min portfölj ... der alla mina värdepapper äro! stånkade han knappt ur stånd att tala af vrede. ) Forts, fr. N:o 193.