Göteborgsposten – 19 augusti 1867, sida 1

Kl. half 8 e. m. började konserten i Chri stina kyrka, hvilken naturligtvis var uppfylld af en talrik och längtande ähörareskara, upp: gående till 12 å 1300 personer. Sångarne voro placerade i koret, hvilket gjorde att sån. gen förträffligt hördes i alla delar af den akustiskt hänseende så forträtfliga lokalen lör oss Svea, Wennerbergs herrliga hymr utgjorde introduktionen till en musikalisk hög uid sådan som vår stad hittills aldrig upplefvat Följde så den ena gripande tondikten efte den andra, tolkade så som, vi tveka icke at uttala det, endast studentsången törmår det -Mitt lit är en våg, Suomis sång, Hjeltai som bedjen, Våren är kommen, alla dess äkta, ovanskliga perlor i vår nordiska musik: skattkammare trängde med oemotståndlig mak: in i de hänförda åhörarnes sinnen och när så sista tonerna af första atdelningens slutsång Kjerulfs genialiska skapelse Brudefrerd i Hardanger dogo bort under templets hvalf, då måste hänryckningen slutligen ge sig lutt och gjorde der afven i en åska af bifallsyttringar. När så, för att begagna ett trivialt men betecknande uttryck, gärdet en gång var uppgitlver, helsades flera at andra aldelningens mest ansläende nummer, såsom Wennerbergs majestätiska O! Gud som styrer folkens öden, Neckens polska, och sist Josephsons vackra Reqviem som på ett värdigt sätt alslutade denna musikfest i ordets egentligaste bemärkelse, på samma entusiastiska sätt. Men under det att själen på tonernas vingar i det vackert upplysta templet höjt sig till de rymder der sriden bor, hade himlen derute betäckts med moln och då sångarskaran trädde ut i den mörka aftonen töll regnet i strömmar. Det såg sålunda till en början mörkt ut med den under bar himmel tilltänkta kollationen i Trädgärdsföreningens park, men oaktadt trängseln blet ansenlig å verandorna och i serveringsrummen i den lilla paviljongen, fick det gamla ordspråket sämja ger rum här, som alltid der vänskapens genius skyddande breder sina vingar ötver laget, en lysande bekräftelse. Det gällde här naturligtvis i främsta rummet att förskaffa de älskliga gästerna tillgång på de förfriskningar, at hvilka de efter en ansträngande resa och d:o konsert väl kunde vara i behof, och för så vidt detta, hvilket vi ha all anledning att förmoda, lyckades, torde hvar och en deltagare i festen i sin egenskap af värd väl kunna öfverse med en och annan liten bristfällighet i anordningarne, hvilka, under mera gynnande väderlekstörhållanden, säkerligen kunnat motsvara allas anspråk. . Sedan supen intagits framsattes bålar dervid första glaset egnades gästerna af mag: Hedlund som i ett längre, at bifallsyttringar ofta afbrutet föredrag helsade dem välkomna, tackade dem tör den stora njutningen deras herrliga sång vid aftonens konsert skänkt hvar och en som varit nog lycklig att få åhöra den och derjemte i träffande ord antydande den stora förhoppningen ingifvande riktning som de nuvarande förhållandena vid Upsala universitet ingifva, specielt i litterärt hänseende. Skålen efterföljdes af dånande lefverop och sedan densamma i särdeles vackra ordalag besvarats al ordf. i bestyrelsen tör pariserfärden kand. Richard Fröst uppstämde sångarne trån mellersta verandan till stor förtjusning för den utantör i ösregnet tätt sammanpackade folkmassan Kiccius lifliga sång Vi äro muntra musikanter, hvarpå följde ännu en sång, båda naturligtvis helsade med jubel. Nu var ordet fritt och sedan lektor Blomstrand i ett kraftigt, med bifall mottaget tal uppmanat resenärerna att i Södern verka för den skandinaviska Nordens sak, uppkallades å den improviserade taarstolen åtskilliga talare. Litteratören ). Sjöberg föreslog sålunda en skål för Nordens Qvinna, hvars ljufva bild han var förvissad om icke skulle i de unga sångarnes hjertan örblekna vid åsynen at Söderns måhända mera strålande skönheter. Ester denna skål jöd ett enstämmigt rop af: Ernst Bjorch! ch derpå följde en af denne unge skald soeslagen skål för den Nordiska sången i ett nspireradt tormsalländadt föredrag, etter hvars lut bifallsropen knappast ville tystna. Kand. entercall utbragte deretter å Upsalasångarnes ägnar en högstämd, vacker och hjertlig skål ör den föregående talaren, för ej längesedan cke blott en vänfast medlem af, utan äfven dd RR