Parisiska Nattsidor) af Alfred de hrchat och Octave Före. Öfvers. — Här, sade barnet, sträckande fram sin hand, som Desirs fattade, ty i denna tillslutna låda herrskade fullständigt mörker. — Godt! Vänta, svep den här om dig. Det var varginnans rutiga schal, som han funnit utväg att på förhand smyga in i vagnen. Han insvepte sin skyddsling med moderlig omsorg, omfamnande och kysste honom och gaf honom den birsta platsen. — Nu är det er tur, mamsell Vinaigrette, sade han derefter. Tag på er denna. Det var ett slags stoppad kappa, som också tillhörde varginnan, och i hvilken den unga flickan rull som i ett täcke. — Tack, goda Desirg, sade hon. Du för mig tillbaka till mamma, inte sannt? — För knäfveln, sade han, är det inte Tummelitens yrke det? ... Se så, sof nu, min älskling. Varginnan har du hostar förfärligt sedan två dagar; ade in sig ) Forta. fr. N:o 190.