Göteborgsposten – 16 augusti 1867, sida 1

eeeeemii 666464ä OS tionen kostat för mycket, eller någon af dem skulle anse att för stort qvantum krut gått åt ull saluterna. Mr Behic, den franska senatorn och f. d. ministern, försvann härifrån lika plötsligt som han hitkom. Han bodde ganska anspråkslöst på hotel Rydberg, och uppträdde alls icke med någon öclat — äfven deri olik den der preussiske generalen som kom försent till tältmanövern, men som åltöljdes af en adjutant med tre ordnar, och två äfven från kriget dekorerade nu till kammartjenare med ståtliga livreer förvandlade nära 6!, fot långa karlar, hvilka med martialisk uppsträckning långsamt rörde sig på trottoaren utantör hotel Rydberg. Emedan vi just då mr Behic besökte hufvudstaden, hade rasande ondt om nytt att orda om, så var han särdeles välkommen. Han gäckade dock alla våra förhoppningar. Hans enda här kända affär i större sul var inköpet af ett parti extra fina cigarrer hos hr Tjäder. Besästningskomitån har, som ni redan känner, sammanträdt och nyligen företagit en beskådningsfärd till Waxholms fästning. Det säges att den alltid försigtige, lugne och beräknande ordföranden, gretve Henning Hamilton, före nyssnämnde utfärd föreslog att under besöket der skulle ledamöterna endast bese, men icke resonnera — således alls icke diskutera om fästningen. Med de af sistförsamlade ständer beviljade ännu icke använda medel för Waxholms befästning utföres der, på fästningens östra sida, ett ganska storartadt arbete, nemligen uppförandet af en skans med bombfritt hvalf för fyra minst 15-tums kanoner, afsedda att kunna bestryka Kodjupet, som måste passeras af alla större fartyg hvilka äro på hitgående. Denna skans bildas af ofantliga granitblock, som jemte murbruk sammanbindas med grofva jerndubbar. Emedan graniten på Rindön icke anses tillräckligt hård, hemtas väldiga block från stenbrottet vid Hufvudsta, beläget nordvest om Stockholm, der den, såvidt man känner, hårdaste graniten finnes. Den under byggnad varande skansen står i förbindelse med sjelfva fästningen medelst i berget insprängda hvalf. Det lärer vara meningen att denna skansbyggnad äfven skall förses med pansarplåtar af gröfsta dimensioner. Utanför fästningens norra donjon — den första som byggdes och långt förr än man anade uppfinningen af det grotva artilleriet — uppföres dessutom en sex alnars bred granitmur, äfven den at stora stenblock och lika hög som donjonen. Muren skall vidare törses med en stor jordvall. Den arbetsstyrka som till dessa byggnader användas uppgår till 300 man. Skall detta törsvarsverk blifva ändamålsenligt, skola de 15-tums kanoner för hvilka der beredes plats blifva nog vältaliga i farans stund? Ja, det vet ingen, ty man kan ej beräkna uppfinningarnes inom artillerivetenskapen gång. Se här ett bevis derpå: För 12 å 15 år sedan beviljade ständerna medel till anskaffande af tästningskanoner efter Wahrendorffs modell, som då af alla sakkännare högt värderades och ansågos hafva den yppersta eflekt och vara af den största kaliber som då kunde åstadkommas. Men nu äro dessa kanoner otillräckliga, de äro för små, de skjuta ej på tillräckligt långt håll, och projektilerna som de utslunga hafva ingen effekt på de bepansrade fartygen, om hvilka ingen ens drömde, då äfven andra stater försedde sig med Wahrendorffs-kanoner. Kanoner af fjerdubbelt större kaliber måste nu anskaffas om vi skola erhålla ett tillfredsställande törsvar i befästningsväg; men när vi ändtligen och Åomsider åstadkommit dessa, relativt till våra små resurser Åjättekanoner, ja, hvem vet om icke äfven de befinnas för små, eller snart blifva föråldrade, ty upptäckterna inom artilleriet gå ojemförligt fortare inom de stora staterna, än alt de små kunna följa med. De senares ställning är alltid så bekymmersam, emedan deras materiella resurser äro så begränsade och dersöre dessa stater alltid utsatta för 1 ACHC åäönlAO! Ö(rtAO varrinnan