Göteborgsposten – 15 augusti 1867, sida 2

Åhn! hvad måltiden beträffar, återtog den älskvärda sultaninnan Valide, finns det blott rökt sill, och som den icke räcker till åt alla, och jag icke vill göra någon afundsjuk, så är det endast för markisen och mig. — Gillas! tillade Asperginos. — Men se här är bröd; Vert-de-Gris gå och dela ett. — Och försök att få något öfver, sade konstmakaren. — Hvad beträffar dricka, återtog sultaninnan, har återstoden af inkomsten icke ens varit tillräcklig för att derför köpa cider; det finns bara bränvin. — Och som det är helsosamt, tillade direktören förande buteljhalsen till munnen, är det blott frun och jag som skola dricka. De som äro törstiga kunna traktera sig med grodbuljon, om de så önska. Desirs Poucet, som hade en flytande och ledig tunga, var så sysselsatt med utdelandet af rationerna, att han icke sade ett ord. Vid denna fördelning smög han med en särdeles omsorg de största styckena till Torticolis och Vinaigrette, som voro hans gunstlingar. Den långt framskridna aftonen var kall och dimmig; det var hjertskärande att se dessa stackars barn skakas af köld i sina Calicotkostymer. Hvar och en knaprade på sitt bröd under tystnad, ty det var icke rådligt att afbryta husbondfolket i deras samtal; men Vert-de-Gris frågade icke derefter utan närmade sig deras plats, der de hade sin måltid framför sig utbredd på ett stycke papper. (Forts.)