Göteborgsposten – 15 augusti 1867, sida 1

likväl detta med en samvetsgrannhet, som varit värd ett bättre öde, i synnerhet då han sväljde lefvande ålar och annan fisk som man fullkomligt uraktlåtit att låta passera elden. Då man talade om detta underverk med Asperginos, tog han saken temligen lätt, ryckte på axlarne med försmädlig min och sade halfhögt: — Fiskmenniskor, en skön affär! Jag skulle kunna hafva ett dussin sådane i morgon, om jag ville! ... Det är icke det som hindrar mig ... jag skall upptäcka bedrägeriet, när det faller mig lägligt; men hvad som förtretar mig är det der kräket till apa, som kommer hela marknadspubliken att löpa dit! Ah! den fördömda apan, den kommer att förorsaka min ruin! ... Denna apa var det andra underverket, hvarom vi hafva talat. ln tafla af tio fots höjd, på hvilken artisten icke hade sparat hvarken indigo, cinober eller umbra, framställde henne hoppande i de fantastiska skogar, der hon hade blifvit upptäckt, alltid af samma amiral OHAA, Man såg huru hon förföljdes af matroserna, huru hon fattade en bössa och dödade en af sina förföljare och slutligen, huru hon. sjelf sårad, föll i deras våld. Mimi Löskrage hade för att förklara denna lockm at en svada, som kommo åhörarne att gapa af förvåning och gjorde de andra medtäflarne afundsjuka. På alla sidor af taflan och baracken läste man i jättebokstäfver dessa oemotståndliga ord: Den stora gröna apan från Mogol!