A I Slagelse utfordes först af en sångförening en versifierad helsning, hvarefter hr Schandorph på franska spräket utbragte en vacker hyllning till Frankrike och den stora nation, hvars representanter nu gästade oss. Tyvärr sattes tåget i rörelse straxt efter alet, så att det ej blef tid för någon af fransmännen att svara; åtskilliga vackra buketter med franska och danska flaggor kastades in i vagnarne i sista ögonblicket. I Ringsted hade man på banhallen rest en tribun, och då de första hurraropen efter ankomsten tystnat, höll prof. Rothe från Sorö ett välkomsttal, som han slutade med ett af jublande hurrarop ledsagadt lefve för gästerna. Denna helsning besvarades af deputeraden Piccioni, som yttrade att de voro djupt rörda och ofverraskade öfver det sätt hvarpå de blifvit mottagna, och då de visste att den hyllning som utbragtes åt dem i verkligheten gällde deras fälernesland, gällde Frankrike, kunde den blott tjena till att stadfästa den känsla af sympati som fanns mellan den danska och den franska nationen. Han slutade med: Lefve Danmark! lefve dess suverän!4 I Roeskilde var en talrik mennoiskomassa samlad på banballen och lifliga hurrarop ljödo äfven här emot do franska gästerna samt upprepades då tåget brusade åstad mot Köpenhamn. Ankomsten till Köpenhamn inträffade kl. 9,50 på morgonen och såsom aftaladt var egde här ingen officiel mottagning rum. Värdarne voro tillstädes på banhallen och mottogo der straxt sina gåster för att ide väntande åkdonen föra dem genom den till en del med flaggor smyckade staden till sina hem. Men om de också ej officielt blefvo mottagna med någon högtidlighet, så var det mottagande de från folkets sida rönte desto hjertligare, det dervid gifna vittnesbördet om en stor och allmän sympati desto starkare. Redan vid tågets ankomst ljöd ett lefve våra vänner!X, besvaradt af kraftiga hurrarop, som genom väntsalen spred sig ut till den väntande mängden, och då de franska gästerna kommo ut för att stiga i sina vagnar, upprepades hurraropen och tycktes aldrig vilja taga slut, Genom en oräknelig menniskomassa af alla samhällsklasser, alla åldrar och båda könen körde vagnarne bort; de främmande stodo uppräta i dessa med blottade hufvuden och helsade; nya hurrarop ljödo för hvarje vagn från de talrika lederna, som på begge sidor bildade en lefvande mur nästan ända bort till Tivoli. Hattarne svängdes i luften, damerna viftade med sina näsdukar, från Tivoli dånade en kanonsalut och hurraropen fortforo att uppfylla luften. Ett bättre och mera entusiastiskt mottagande ha våra gäster ej kunnat vänta. Under loppet af förmiddagen aflade de ankomna fransmännen besök hos deras lands representant vid det danska hofvet, och derefter besågo de, åtföljda af sina värdar, Thorvaldsens museum, universitetet, Frue Kirke m. m. På eftermiddagen voro samtliga franska gästerna och deras värdar samt en krets af nodabla danskar inbjudna till en middag på Frederiks bergs slott hos hr Ora Lehmann och på aftonen voro de i Tivoli, som af denna anledning arrangerat en stor och väl lyckad fest. En mycket stor menniskomassa hade infunnit sig på Tivoli till denna fest och då de franska gästerna ankommo omkring kl. 10, mottogos de med kanonsalut och en hänförelse som ej gaf den vid deras ankomst till staden efter. Under det Balduin Dahls orkester spelade ÅPartant pour la Syrie, gingo fransmänven, vägledda af Tivolis direktion, genom det vackra etablissementet, hvars gas-arkader, äreport med dansk och fransk inskrift och hela öfriga festliga utstyrsel togo sig särdeles vackert ut i den månljusa aftonen, till konsertsalen, hvarest Lumbyses orkester åter helsude gästerna med den franska nationalsängen, och der dessa derefter åhörde flera musiknummer, dwibland den evigt unga Champagnegalopp. I konsertsalon talade under lifligt jubel först hr Morin samt derefter hr Genevay, och den förträffliga stämningen bibehöll sig ända till slutet af festen, då ett storartadt fyrverkeri, hvilket slutade med Napoleon III:s nawnebiffer, framkallade det sista entusiastiska hurraropet.