Göteborgsposten – 15 augusti 1867, sida 1

De franska gästerna i Danmark. I danska Dagbladet meddelas följande skildring öfver det sätt hvarpå de franska Journalisterna och deputerade blifvit mottagna i Danmark: De franska gästerna ha på deras resa hit och vid deras ankomst till hufvudstaden blifvik mottagna med ett utbrott af sympati och hänförelse, som säkert ej blott ofverraskat dem utan äfven gisvit dem det mest otvifvelaktiga vittnesbörd om de känslor emot deras sadernesland, som lifva hela den danska nationen. Det är ingen öfverdrift då vi säga, att det är blott vid få tillfällen som ett så allmänt och varmt iutresse visat sig, och det kan cndast förböja dettas värde att dess yttre framträdande varit alldeles frivilligt, utan något aftal eller organisation. Vid Freyas ankomot till Korsor d. 12 Augpå morgonen 5oro alla förberedelser träffade, likasom lörhållandet varit dagen förut, men denna gang vissto man att åtminstone första afdelningen af de resando var ombord, och då ångbåten under salut styrde in i bamnen, såg man på kommandobryggan de främmande vid kaptenens sida. Då fartyget lagt till vid pålverket, riktade borgmästare Sylow i några kraftiga och lyckligt valda ord den första välkomsthelsningen till landets gäster; hans korta på franska hållna tal påminde om att Frankrike och Danmark beständigt varit allierade, Gud gifve att denna allians, som stöder sig på humanitetens, jemlikhetens, samsundsfrihetens och folkbrödraskapens stora principer, aldrig måtto svikas. Lefve minnet af den förste hjelte i verlden, lefve eder store kejsare, lefve de tappras nation, lefve det sköna Frankrike, det ärekröonta och segerrika Frankrikel På danska tillade talaren ett Ålesve det stolta Frankrike, hvari folkmassan på land. instämde med ett niofaldigt hurra Fransmännen voro alldeles oförberedda på en sådan mottagning och hade ej träffat något aftal sinsemellan, men hr Morin og ordet på allas vägnar. I sitt svar uttalade han den stora sympati, som lifvade alla fransmän gentemot Danmark och sin glädje öfver att omsider beträda ett land, till hvilket han kände sig så starkt dragen, ett land hvars goda och rättsärdiga sak skaffat det varma vänner. Han slutade med ett lefve för Danmark och den danske konungen, hvari man instämde både från fartyget och från land. Vid bantågets afgång höjdes åter kraftiga hurrarop till afsked. Utefter hela jernbanan visade sig talrika tecken vå det allmänna deltagandet i denna demonstration, y så bör den väl kallas, när man blott förstår detta öÖrd i dess rätta bemärkelse. På många ställen voro laggor hissade, folk stod vid banan och helsade, här ch der var en bondfamilj samlad för att åtminstone vänga med sina dukar till helsning. Fat SA SKTDRSSETEEENEENE STEEN LATER 5,—