Göteborgsposten – 13 augusti 1867, sida 1

0n11111f 000 EN JAD PP ON ——— — —— tälle, och urartar slutligen oväsendet till det! pvest disharmoniska oljud af stadens gatpojkar om dagarne tiggande, fastän i annan tonart), å önskar man stadens polis till samma ställe, å den här icke synes kunna fylla sin plats-. Jet är sannt att tredjedelen af stadstjenarne varje natt är på benen, att icke räkna de :io brandvakterna som samvetsgrannt bemöda ig att hvarje halftimma underrätta om hvad kockan är slagen, men då stadens tjenare iro in summa tre, kan man icke begära myccet af tredjedelen utan mäste instämma i yrcandet att bevakningen under badtiden borde ör badgästernas skull minst fördubblas. Stalens sundhetspolis skulle också derigenom cunna erhälla en högst beböflig förstärking — — komme deriil talrikare uppassning vå Hotell Pehrsson, så att middagarne ej örlängdes till en evighet, hvem ville ej då lefva och dö som badgäst i Warberg! Trots dessa olägenheter finnes dock en person, som i år för 24:de, säger tjugosjerde, gången besöker badena här; blir han icke odödlig är det bestämt Warbergs och icke hans skuld. Badanstalten kan icke underlåta att fira sitt silfverbröllop med honom nästa år. Med stolthet blickar Warberg ner på Lysekil derifrån det förljades om en betänklig brist på ett at de nödvändigaste reqvisita vid en badort, jag menar ungkarlar. Till balen på H. M. drottningens födelsedag — hvilken affärer ändå hindrade en viss ungkarl att bevista — voro antecknade 85 herrar och 88 damer. Antag nu att en mängd af dessa redan äro ur dansen, så inses ändå lätt att vi här icke äro stort sämre lottade än på mången vinterbal, der damerna malare elles utgöra väggprydnaden. D. 8 Augusti. Ett tillfälligt hinder gjorde att mitt bref i går blef afbrutet och i dag måste jag — proh dolor! — återkalla berömmet om väderleken. Molnbetäckt himmel hotar med än värre. Jag återgår emellertid till min krönika och specielt till balen i förgår, hvarom högst tillförlitliga anteckningar föreligga mig. I början hystes några betänkligheter öfver att antalet af gäster skulle blifva otillräckligt, ty hur det än är så finnes en och annan förnuftig person, afven bland badgäster, som tycker att diversekontot växer betänkligt genom att betala de icke obetydliga utgifterna, men det visade sig att svenskarnas rojalistiska tänkesätt icke heller denna gång förnekade sig. Ballokalen, salongen i societetshuset, var högtiden till ära dekorerad med en blomsterguirland på musikläktaren och blommor och grönt kring lampetterna å väggarne, i fonden prunkade under Gustaf I Wasas gipsstaty på kakeluguen en transparent framställande ett gult L på blå botten, uppburen af en gevärspyramid och omgifven at unionsflaggor. Riksmarskalken grefve Sparre inledde festen med ett kort tal, deri han bland annat erinrade om att Hennes Majestät för första gången på många år firade sin födela dag i sitt första hem. Hurrarop följde härpå och folksången spelades af orkestern och sjöngs af balgästerne. Den första observation man gjorde var att damernas, särdeles de unga, toaletter icke voro så luxuösa, som flera af fruntimren förut befarat och derför afhållit sig från att besöka balen, utan att la creme de la creme synbart sökte ådagalägga en berömvärd omsorg att förena smak med enkelhet. Särskildt citeras t. ex. fröken L—e, en af de första stjernorna på hofbalerna i Stockholm, såsom ett efterföljansvärdt exempel i det afseendet. Man såg inga fantastiska härprydnader, endast den vackraste at alla sådana, naturliga blommor, bars af åtskilliga unga damer. Äfven juveler voro sällsynta ehuru icke helt och hållet bannlysta; som jag ———