Parisiska Nattsidor) al Alfred de hrähat och Octave Fere. Öfvers. Första dagen blef den stackars Amelie mycket skrämd. Huru man än tagit sina försigtighetsmatt vid Leonards transportering led han ändå af flyttningen. Febern fördubblades, yrseln likaledes. Just då denna yrsel var som starkast, kom hr Portin att begära underrättelse om sin skyddsling. Han hörde honom tala och närmade sig honom för att lyssna. Man kan tänka sig den stackars Amelies ångest. Genom en slump, för hvilke mille Portin på knä tackade Gud, kom Christine, som trodde sin far utgången, helt sakta in i rummet. Då hon såg hr Portin, ville hon draga sig tillbaka, men det var för sent. Hennes far hade redan märkt henne. Herr Portin gjorde en åtbörd af otålighet och närmade sig henne. — Hvad skall du göra här? frågade han henne. Kan du icke förstå att din närvaro i denne unga mans rum icke är passande? — Amelie är ju här, svarade Christine i trumpen ton. ) Forte. fr. N:o 185,