mäktige har hr Hierta väckt förslag om öppnandet af ännu en pantläneinrättning. Den delegation af stadsfullmäktige som behandlat detta förslag har afstyrkt bifall dertill, bland annat på det skäl att arbetaren bör uppmuntras att spara, men ej att skuldsätta sig. Lig ger häri någon mening, så är den enfaldig, till och med grym. Anblicken af den långa raden lånsökande är förfärande. Ni skulle se den ängslan som tär de arma varelserna; när de framträda till låneluckan, aflemna panten, afbida dess besigtning, dess värdering, hvilken oro förråder ej deree blick, huru mången djup suck tvingar sig, ej fram, då de höra värdet uppgifvas, föga mer än hälften af saluvärdet. Nästa steg är vanligen att hos de privata pantlånarne, och af dessa finnes här ett förvånande stort antal, belåna de erhållna pantsedlarne, men följden deraf blir i de flesta fall, att panten för alltid går för egaren förlorad. Just den omständigheten, att det första värdet å panten sättes så lågt, är ett stort fel vid den allmänna pantlåneinrättningen, men föranledes i icke ringa mån deraf, att nämnde inrättnings styrelse saknar tillräckligt rörelsekapital. På stadsfullmäktige hvilar derföre ett tungt ansvar, om icke pantlåneinrättningen så fort ske kan både utvidgas och förses med större kapital. Men äfven en annan åtgärd lärer stadsfullmäktige icke kunna undgå att vidtaga, den nemligen att besluta om sådana arbetsföretag under vintern, hvarvid de af hufvudstadens arbetare, som lefva för dagen af sin förtjenst, kunna sysselsättas. Sker icke det, så kan man med visshet antaga att de arbetslösa må ste anlita fattigvården, och då nödgas kommunen i form at allmosor utdela ofantliga summor, som, använda till beredande af arbetsförtjenst, lemnade en produkt i arbete, hvilket icke, såsom allmosorna, beträmjar demoralisationen. En tillfredsställande iakttagelse är emellertid, att en allmännare tendens till sparsamhet i lefnadssättet börjat visa sig äfven här, och just inom de samhällsklasser, der minskningen i utgifter slår till, för att begagna ett vulgärt uttryck. Jag vill anföra några exempel på huru denna sparsamhet visar sig. Ganska många förmögna familjer, som förr ansågo det absolut nödvändigt att förse sig med kött i de dyra slagtarbodarne, göra nu sina köttuppköp på torgen, der det säljes billigare. Förr infördes med alla de tyska ångbåtarne stora partier grönsaker; de hade en strykande afsättning till högt pris. I år har denna införsel varit ganska ringa, den har ej haft afsättning, den har för importörerna medfört förlust. Vid ett af hufvudstadens största bagerier tillverkades de föregående åren hvarje dag stora partier af de finare, och följaktligen dyrare, brödsorterna. De gingo raskt åt. I år har denna tillverkning betydligt reducerats. till följd af minskad afsättning; men deremot har tillverkningen at de brödsorter, som lemna köparen relativt mera valuta, ganska betydligt ökats. Enahanda åtgärd hafva alla hufvudstadens finbrödsbagare måst vidtaga. En af hufvudstadens största restauranter har försäkrat mig, att antalet af hans kunder alls icke aftagit, leras matlust icke heller; men vinet har blitvit utbytt mot öl. Han är långt ifrån den ende, som gjort denna, enligt hans uppfattning, sorgliga iakttagelse. Nyligen har ett större fallissement här nträffat, som väckt ej ringa uppmärksamhet. Den ofta omtalte husegaren Strömbom har hödgats inställa sina betalningar. För sju år sedan hitkom han obemedlad. Hans första spekulation var att på längre tid hyra ett hus vå Westerlånggatan, hvilket, emedan det var örfallet, lemnade ringa hyresinkomst. Han ställde det i stånd och det inbringade genast lubbelt högre hyra mot förr. Husets egare detalte då Strömbom ett betydligt belopp tör tt återfå sitt hus, och detta belopp blef den z3rundplät, hvarmed han började sina talrika astighetsköp. Under de förflutna sex åren dar han egt 24 större fastigheter här och på andet. De ha sammanräknat uppgått till ett ärde af närmare 6 millioner rdr. Alla dessa astigheter har han försatt i bättre skick, än å de af honom mottagits. Ingen fastighet Ar I hans HHAE Fate ps då land: