Just som jag var färdig att försegla detta bret mottog jag den smärtsamma, tastän icke oväntade underrättelsen att grosshandl. Frestadius senior aflidit. Han var en at Stockholmsbörsens mest aktade medlemmar, i hela sin vandel en man af heder. Hans arbetsamhet var förvånande, och den bröt hans krafter redan för mer än ett år sedan, då han drabbades af ett slaganfall, från hvilket han dock hemtade sig; men då arbete, det mest trägna på kontoret, hade för honom blifvit en genom mångårig vana alstrad nödvändighet, och inga varningar kunde förmå honom att hvila, så undergräfdes alltmera hans helsa, svåra plågor kommo tidtals, på de plågtria stunderna satt han ändå på sitt kontor, alltid arbetsam, vänlig och välvillig. Ändtligen slutades plågorna af döden. Han efterlemnar en betydlig förmögenhet. Göran.