Göteborgsposten – 6 augusti 1867, sida 1

mm ————————— reklamationer och det uttalade missnöjet har zgifvit anledning till en revision, för att om möjligt söka tillfredsställa dem som kunna: hafva berättigade klagomål. Emellertid ser man nu öfver allt på de utställda föremälen skyltar uthängda, angifvande de priser hvar med de blifvit belönade. Så ser man äfven i Sveriges afdelning de numera namnkunniga nationalgrupperna behängda med hvar sin guldmedalj och mången frågar sig med häpnad och törvåning om Sverige verkligen erhållit så många guldmedaljer, som dessa skyltar angifva. Då den erhållna medaljen naturligtvis gällde alla grupperna utan undantag, kom Sveriges kommissarie troligtvis i förla genhet om hvar han skulle placera den, och för att ingen mannaman skulle begås och väcka ond blod hos de förbigångna, för att undvika farorna af ett inbördes krig mellan dalmasarne, lapparne, vingåkersborna och de hederliga norska gutarne, tog han ett raskt parti och gaf dem medalj allesammans. Det kan man kalla att vara opartisk. Något liknande tyckes också ha föresväfvat juryn för täflingen mellan åtskilliga länders musikkårer, som istället för fyra fastställda priser belönade alla de tio uppträdande kårerna. Med anledning at det starka tilloppet at åhörare och den enorma trängsel, som egde rum vid deras uppträdande, och som törorsakade att en hel del personer, hvilka på törhand förskaffat sig biljetter för att försäkra sig om platser, aldrig sluppo in, förordnade kejsaren att de påföljande Söndag skulle gitva ånyo en konsert och att de under tiden skulle underhållas här från hans enskilda kassa. Denna ifrågavarande konsert egde också mycket riktigt rum i Söndags, och som den var relatift såtaligt besökt var det denna gång ej någon svårighet underkastadt att er hålla biljetter. En tem å sextusen personer försvinna så ledigt i den kolossala salongen. Alla mottogos och applåderades mea chaleur, mest af alla dock osterrikarne som tyckas ha blifvit parisarnes förtjusning. Deremot kunde man tydligen marka en viss kyla i det mottagande Preussen fick röna i det att den sedvanliga helsningsapplådeu oaktadt åtskilliga upprepade försök ej ville komma sig riktigt i gårg, hvilken lilla opinionsyttring likväl ej hindrade dem att för sitt uttörande belönas med stormande och vältörtjent bifall. De många komiteerna för den i slutet af nästa månad blifvande, länge omtalade sång festen hafva ju närmare tidpunkten nalkas varit fullt sysselsatta med förberedelser och öfverläggvingar och möten derom hatva hållits snart sagt hvarje afton. Den törut omnämnda IIymne å la Paix, hvartill hr Asger Hammerik komponerat musiken och som skall atsluta festligheten, har nu utkommit från trycket och distribuerats till de olika sångföreningar, som anmält sig vilja deltaga i täflingen, således äfven hem till Sverige. Det uppgjorda programmet lyder för närvarande sålunda: Lördagen d. 24 Augusti inträffa de olika föreningarne i Paris och installeras i sina resp. bostäder. Söndagen d. 25 blitver för skandinaverna en fest 1 Pres Catelan, en serskild inhägnad park i Bois de Boulogne, med bal och fyrverkeri. Måndagen, Tisdagen och Onsdagen användas till repetitioner och sammansjungningar. På Thorsdagen stor konseri på Stora Operan. På Fredagen och Lördagen komma tätlingarne att törsiggå och på Söndagen blifver den stora prisutdelningen, hvarvid den omnämnda hymnen skall atsjungas af alla deltagande, hvarvid tvåhundra damer och hundra barn skola medverka, ackompagnerade sf tolt harpor, orgel och orkester. Jag tror det låter, sa bonden när han trampade i klaveret. För de enskilde nordbor, som vid nämnde tid ämna begitva sig till Paris och möjliget skulle vara hugade att deltaga i dessa fest ligheter finnes tillfälle dertill genom att för ena sig med härvarande Skandinaviska förening, som också häller på som bäst med sina repetitioner. Om Fredag väntas konungen inträffa här. Hans porträtt finnes redan likasom de ötriga suveränernas, utmärkt suddigt och tillkluddadt, till salu på gatorna pour un sou. Är dei billigt pris så är det också derefter. Le petit Journal som en dag påstod att han hette Carl XIV och reste under namn at