Göteborgsposten – 6 augusti 1867, sida 1

utom en tacksamhetsskuld att betala till Leonard, och hon var alltför lycklig att kunna afbörda sig densamma genom att sjelf vårda den, som så ofta hade beskyddat henne. Ehuru mycket svag tog hon plats vid hans läger. På aftonen kom hennes syster Therese Galichon och intog hennes plats till klockan tio. Den hederlige lässmeden bortskickade de båda qvinnorna och kom för att der tillbringa natten. Leonard hade en så mycket svårare yrsel, som han ibland hade medvetande derom och gjorde oerhörda ansträngningar att återkalla de ord, som febern förde på hans läppar. Lyckligtvis för honom, sökte den redlige smeden aldrig genomtränga hans hemlighet. Det enda ord kanhända, son förvånade honom, emedan det var så främmande för honom, var ordet Marbodus, som Leonard flera gånger upyrepade, tilläggande än ordet volym in ordet arbete. Den stackars smeden hade icke nog kännedom om gamla böcster för att veta det Marbodus eller Marbodius var törfattare fill ett arbete, numera mycket ällsynt, om ädelstenar, som länge utgjort en auktoritet i ämnet; han visste icke heller, att det var detta verk, för hvilket Pommier, den föregifne bokmånglaren, hade erbjudit Tournaires ett så högt pris. Hvad de andra namnen beträffar, som guldarbetaren uttalade, voro de likale les fullkomligt okända för Galichon, som naturligtvis icke fästade någon vigt dervid. Dagen derpå efter att hafva rädgjort med sin hustru och sin svägerska, gicllässmeden att underrätta hr Portin om sin arbetares sjukdom. Det var en så mycket naturligare utväg, som det var möjligt att den rike juvele