Göteborgsposten – 5 augusti 1867, sida 2

väggens tjocklek och den hemliga dörr, hvars tillvaro han anade. Det var emellertid att förmoda att Firmin icke kunnat reda sina misstankar, ty hålen voro kringspridda åt alla sidor och icke koncentrerade omkring dörren. De försök, han gjort oroade icke destomindre Leonard, emedan de bevisade Blairzots fasta öfvertygelse, att något hemligt gömställe fanns hos guldarbetaren. Efter denna noggranna undersökning inträdde Leonard i det lilla kabinettet, hvars dörr han tillslöt efter sig. Han tog sedan ur ett af skåpen ett litet instrument af jern, liknande en korkskruf af underlig form. Han tryckte ändan af detta instrument på ett visst ställe af väggen. Man hörde ett slags rasslande. En del af väggbeklädnaden, stor som en hand, skiljde sig från det öfriga och visade ett helt litet lås. Han betjenade sig då af den andra lilla nyckeln och inträdde i en tredje kammare, der han dröjde i flere timmar. Han kom ut derifrån med upphettadt ansigte och badande i svett liksom en man, som öfverlemnat sig åt en häftig kroppsrörelse, eller som kommer från en badstuga. Han bytte om kläder, kastade sig sedan på en stol och började fundera. Derefter skref han till sin mor och expedierade likaledes ett bref till Mathurine, den gamla trotjenarinnan och smög i omslaget till det sednare brefvet en sedel på hundra francs, (Forts.)