Göteborgsposten – 2 augusti 1867, sida 2

som icke tillät honom att mycket sysselsätta sig med Stephanie. Tack vare Brunos skicklighet, som hade arbetat hos den ryktbare Fichet, gaf låset slutligen vika. XXVII. Leonards sjukdom. I det ögonblick de begge männen inträdde, rusade någon, som setat nedhukad mot cloisonväggen på dörren. Han hade naturligtvis räknat på de nykomnes öfverraskning för att komma undan, men Leonard var på sin vakt. Han fattade honom med sin jernhand, slungade honom mot väggen. Under tiden tände smeden åter på ljuset, som flyktingen hade utsläckt. Man närmade ljuset till ansigtet på fången, som förgäfves försökte komma undan. — Min man! — Firmin! — Blairzot! utrepade på samma gång Stephanie, Bruno och Leonard. — Huru kommer det sig att du är här? — Ja, jag skulle vilja veta det jag också, sade den hederlige låssmeden, som betraktade sin svåger med en blick, föga lugnande för den sednare. (Forts.)