Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 1

— Se så! är du öfvertygad nu? frågade baronen sin nevö. — Fullkomligt, svarade Jean med låtsad bekymmerslöshet, min sista illusion far bort i starkt traf, och jag skyndar sannerligen icke efter. — Så mycket mer som du icke skulle upphinna dem, sade herr de Saint-Valicz; om du vill följa mitt råd, gå vi i afton på Palais-Royal teatern, Ler man ger en pjes af Labiche, som påstås vara mycket rolig. — Låt oss gå dit, svarade markisen. Då de gingo ut från Palais Royal ungefär vid midnattstiden, återvände de Ruzolles och de Saint-Valiez till klubben. Enligt sin vana då han var förtretad, satte sig Jean till spelbordet. Han spelade ecarte ensam mot fem eller sex af sina vänner, spelade hufvudlöst och fann tillfälle att förlora en trettiotusen francs. Han gick derpå till sängs, svärjande att han icke mera skulle älska, och att han alldeles icke mera skulle tänka på mamsell Aubry. Detta hindrade honom icke för: stås att drömma om henne hela natten. På eftermiddagen dagen derpå kunde han icke motstå längre. Utan att veta huru han kommit dit, fann han sig utanför n:o 237 vid gatan Rocher; han steg upp till Tournaires, der han fann Denise ensam. Vi behöfva icke säga. att han ej dröjde att leda samtalet på kapitlet om Annette Aubry. Fru Tournaire, som syntes mycket hemlighetsfull och temligen bedrötvad, kunde icke eller ville icke, meddela hr de Ruzolles mera än följande: Annette hade da