Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 1

sSamtilgA BUSA J 7711141777774 JAN — på jernvägar tillryggalägga hela sträckan från IIudsoneller Delavareflodens mynning till San Francisco på en enda vecka. Och vi befinna oss likväl blott i begynnelsen: man går rastlöst vidare framåt, den ena jernvägssträngen knyter sig raskt till den andra. Med denna utveckling går utvidgningen af telegraferna hand i hand; meddelelsen, snabb som blixten, känner ej mer någon skranka och inom kort skola de hemlighetsfulla trådarne vara sträckta kring hela jordklotet. Äfven den djupa Oceanen utgör ej något hinder, lika litet något snöberg. Man spränger en tunnel genom Mont Cenis och sträcker telegrafen genom den mongoliska ödemarken såväl som öfver Jablonnoi och Stannowoi uti Siberiens istrakt och ända till Amurflodens mynning. Om en så ofantlig materiel utveckling allena kunde göra folken lyckliga och belåtna, då skulle vi för visso lefva i en gyllene ålder. Men vi letva i en annan. Visserligen förbli skaldens ord en sanning: ÅJern, du har blifvit tämdt, men samma skalds fantasi, att denna mörka metall slutligen låtit sig försonas, att den ej mera vill tjena döden och att folken på de smala skenorna kunna begå en bröllopsoch förbrödringstest, — denna fantasi skall för alltid bli oupptylld. Aldrig rådde öfver hela jordklotet en sådan förvirring i sinnena som i våra dagar, aldrig visade motsatserna sig skarpare, aldrig befunno sig de verkliga eller förmenta intressena i starkare motsägelse, och allt befinner sig i större eller mindre oro. Stridigheter och krig från La Plata till Japan, och aldrig förut har verlden, ej ens i de romerska verldskejsarnes dagar eller i Dschingis Khans och Tamerlans, sett en så oerhörd mängd menniskor under vapen som nu. Vi lefva ej blott i jernvägarnes, utan äfven i bajonetternas tidehvarf. Europa isynnerhet, som gå gerna berömmer sig af sin kristna civilisation, är ett stort härläger, fullt af vapen. Med jern förstöres, hvad som genom jern skapats. Men låtom oss lemna dessa betraktelser och hålla oss till de fredliga eröfringarne, hvilka äro värdefullare, än alla andra. På det europeiska fastlandet ha vi nu jernvägsförbindelse från Cadiz vid Herkules Stoder till Nischnej Nowgorod, och i sydost från Moskwa till Kosloff i Ryssland. Vi fara trån Lissabon till Gross-Wardein nära Siebenburgska gränsen och till Orevitza i Banatet; jernvägslinierna räcka vidare från Lecce och Otranto, alltså från den trakt der Adriatiska och Joniska Hafven förena sig, till Jutland, genom Danmark och vidare i Sverige till Upsala. Åermelkanalen, de båda Bälterna och Sundet resa ej något hinder för den omedelbara samfärdseln, ty der lokomotivet stannar framför Oceanen, der lemnar den varor och resande till ångbåten. En blick på ofvannämnda karta visar, att det europeiska fastlandets kärntrakter hafvu, jemte britiska öarne, det tätaste bannätet. På andra sidan Pyreneerna, hvilka längst i vester öfverskridas af banan, finna vi endast de stora hufvudbanorna fullbordade, dock äro kuststäderna i Norden, t. ex. Santander, Bilbao och San Sebastian, satta i förbindelse med de vigtigaste platserna i det inre af landet och med dem vid Sydoch Ostkusten, och vid Medelhafvets kust går en bana från Gerona i norr öfver Barcelona och Valencia till Aiicante och, med en omväg, till Cartagena. I norr och öster se vi endast nägra stora hufvudådror; dock skola ätven der jernbanorna efter hand förlängas till Ural och Kaspiska Hafvet. I Ryssland har under förlidet år banan öppnats från Dinaburg till Witebsk, derpå den från Warschau till Brzesc Litewski (Terespol) vid Bug. Vidare har man i väsentlig mån befrämjat byscgandet af den från Moskwa utlöpande sydbanan, hvilken var färdig till Tula och derifrån sträckes vidare öfver Orel till Kursk ; hon skall ytterligare läggas örver Kiew och Berditscheff till Balta, dit Odessabanan inåt landet är färdig. I Turkiet är banan färdig från Rustschuck i Bulgarien, på högra stranden af nedra Do