Göteborgsposten – 24 juli 1867, sida 1

— Jag har haft motgångar, oförtjenta motgångar väl förståendes, ty du känner mina principer ... — Tyvärr! mumlade hon, lyftande ögonen mot himlen. — Föreställ dig, att mina artister ... skälmar, höga som så ... och han upplyfte handen till höjden af ett barn om tio å tolf år, hafva velat göra myteri under förevändning att jag icke betalte dem. Der fanns bland andra den lilla skurken Desire Ponest. Om jag någonsin får tag i honom, den grodungen ... Sedan var det en fördömd krögare, beröfvad allt artistiskt sinne, som prompt ville hafva penningar ... Kortligen, jag har måst ta till flykten, lemnande i pant min kärra och mina artister ... Säg du, det är ju ett vackert spratt, som jag der spelar dem, de små pudlarne. Jag har sagt, att jag skulle gå till min bankir. Jag fruktar, att det icke har narrat dem, och att hr polisprefekten, fattad af ett oförmodadt intresse för mig, uppdragit några af sina män att komma och begära underrittelser om min helsa. Kortligen, jag kommer att begära gästfrihet af dig. — Gästfrihet här? — Så framt du icke har en liten väl möblerad entresol att erbjuda mig. — Jag har blott denna lilla kammare, och ni förstår väl, att jag icke kan behålla er här. — Och hvarför icke? Är jag icke din far? — Tyvärr! suckade den unga flickan. — Se der, hvad det gör att icke hafva åtta tusen fem hundra francs i räntor. Edra barn förneka er.