Göteborgsposten – 24 juli 1867, sida 1

rarne; i manshöga trafvar, som vedstaplar ungefär, ligga här benen symmetriskt ordnade, och af skallarne bildas bårder och listverk. Inskriptioner här och der gitva tillkänna på hvilken kyrkogård de blifvit hopsamlade. Paris har nemligen haft flera kyrkogårdar som vid de allmänna rifningarne och planeringarne fått försvinna, hvarvid benen blifvit hopsamlade och förda till katakomberna. De yngre först, de äldre sist, allt efter deras ålder i tjonsten. De första taflorna bära olika år på 1850-talet. Derefter komma vi längre tillbaka i tiden. Efter att hafva passerat 20och 30talet finnas här åtskilliga med 1804; om en stund äro vi vid 1792. Här hafva vi revolutionsmännen. Flera taflor bära inskriptionen: Hopsamlade efter den och den striden vid Tuilerierna och vid andra platser. Här och der äro äfven taflor med åtskilliga tänkespråk och sentenser uppslagna. Men hvad nu? Har äfven svenskan hittat hit ned. Jordens oro viker, för den frid som varar, Grafven allt förliker, Himlen allt förklarar. Under en fransysk vers följer åter ett tänkespråk: ÅIntet lif utan död, ingen död utan lif. Nederst finna vi förklaringen: La visite du Prince Oscar de la Suöde le 7 Mai 1867. Den är således af helt färsk datum denna inskription, och troligen den nyaste. Men man kör oss oupphörligt framåt. 1786 är det tidigaste årtal vi upptäcka. Nu äro vi åter vid en trappa och uppstigandet begynner. Det går litet långsamt, ty alla skola räknas, att ingen må ha qvarglömts der nere i djupet. Vid utgången omringas vi af gummor och barn, som med en ihärdighet utan hejd skrika: Skänk mig ert ljus! Skänk mig ert ljus! — Nå, så tag det och spring då, din lilla gamin. Efter tjugo minuters vandring i mörko lande befinna vi oss åter i dagsljuset, men hvar, det är frågan. Rue Dareau heter gatan, ja det blef man icke mycket slug på. Det är blott att gifva sig i väg på måfå, men redan vid hörnet af nästa gata märka vi att man fört oss utåt fortifikationerna till. Det blir således lång väg bem, men det får icke hjelpas. Gregorius.