Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 1

hjerta och låt oss språka som goda kamrater. Skäl för er husbonde, om han betalar bra! — Ja visst, svarade Baptiste, som insåg att det var bäst att ge vika. Dryg och högmodig som hvarje kammartjenare i ett bättre hus, var Baptiste något förnärmad öfver den ton af jemnlike, som den okände med sina luggslitna kläder antog emot honom, men hvad som fanns hos honom af Mascarilles och Scapins natur uppskattade lifligt förståndet och klarsyntheten hos hans interlokutör. — Min husbonde sade han med en slags skämtsam tonvigt på ordet, önskar ett ögonblicks samtal med er. — Han är icke kinkig, mumlade konstmakaren, som sväljde ostronen med sådan hastighet, att Baptiste skyndade sig att lägga en fem, sex stycken på sin egen tallrik, för att hindra dem att följa sina kamrater i det svalg, som så hastigt uppslukade dem. — Kan ni komma i morgon kl. 12 till gatan Enghien N:o 55? Ni frågar efter herr Villemont. Namnet Villemont var det som herr de Saint-Valiez hade antagit på sina galanta äfventyr. Hvad beträffar huset, som herr de Saint-Valicz af lätt begripliga skil hade valt i samma qvarter som Conservatoriet, hade det rdelen att ega tvenne ingångar, den ena från gatan Enghien, den andra från gatan VEchiqueir. Som man ser, tänkte baronen på allt. — Känner er herre mig? frågsde Asperginos. — Jag tror det icke.