Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 1

Oo Ö01.— oo HBT GJ GG BE 1 nUuPT 1 ot planen för och beskaffenheten af desamma. I annat fall skulle komiten få mycken likhet med de kommissioner, som under frihetstiden nedsattes. Det kan för öfrigt aldrig skada, att den som anfallet gäller, sättes i tillfälle att försvara sig, men han kan svårligen göra det, utestängd från komiten, och icke medlem af representationen. Jag kan icke heller föreställa mig, att den etourderie, som tillhör hr Kleens skaplynne, och som kanske mest gjort honom så inpopulär, skall vara af så förfärande beskaffenhet, att genom den öfriga komiterades både sakkännedom och sjelfständighet paralyseras. Det vore, synes mig, att tillmäta honom en alldeles förvånande energi, och att frånkänna hans kolleger samma egenskap. Häromdagen afflyttade den frejdade vetenskapsmannen prof. Sven Nilsson till Lund, för att efter flera års träget arbete här, återigen slå ner sina bopålar i den stad der han grundlagt sin ryktbarhet såsom naturforskare. Hans härvarande många vänner skola sakna den ännu ungdomlige veteranen med det högburna hufvudet och det frimodiga väsendet. Af grannlagenhetsskäl har jag hittills afhållit mig ifrån att beröra ett förhållande, som vittnar om allt annat än takt hos vetenskapsakademien och tacksamhetskänsla hos dess styrande mästare?. Då prof. Nilsson förliden vår fyllde sitt åltionde år, uppvaktades han med lyckönskningar och vördnadsbetygelser af Lunds universitets prokansler, rektor och lärarekär. Strangt taget, tillhörde han då icke längre universitetet, hvilket han såsom emeritus hade lemaat. Vetenskapsakademien åter tillhör han ännu, hvars näst äldste ledamot han är; han har vid den varit anställd såsom funktionär, och som en ganska nitisk funktionär. Fastän vetenskapsakademien har sitt säte der hr Nilsson vistades, och bäst kunde vitsorda hans värde såsom naturforskare, som vet att han, ännu vid den långt framskridna åldern då de flesta antingen gått till hvila eller hvila sig, med utmärkelse och energi fortfarande arbetar i vetenskapens tjenst och som icke heller kunde vara okunnig om att han kort förut afslutat ett arbete, hvilket betästat hans rykte i Europa som skarpsinnig forskare på etnografiens område — allt detta oaktadt visade nämnde akademi prof. Nilsson vid det ofvannämnda tillfället alls ingen upp märksamhet. Liknöjdheten i detta hänsseende var desto mera karakteristisk, som akademiens mest inflytelserike ledamot, för hvilken alla inom densamma ödmjukligen böja sig, nemligen prot. Lovån, som är en af prof. Nilssons äldsta lärjungar, för tilltället fungerade som akademiens preses. Den annars minnesgode prof. Lovn glömde till och med att sjelf besöka sin gamle lärare, eller underlät att göra det, fastän prof. Nilsson alltid högt uppburit den andres förtjenster och veterligen hvarken inom eller utom akademien stått honom i vägen. På tal om Lunds universitet, så förberedes der till nästa år en storartad fest. Universitetet har då upplefvat tvåhundra år, hvilken tilldragelse på ett högtidligt sätt skall firas, bland annat dermed att universitetets historia då skall utgifvas. Den kan blifva at ett stort intresse, ty den kommer ju att behandla en del at Sverges kulturlit under tvenne sekler. Den kan äfven blifva i hög grad pikant om den troget skall redogöra för alla de kvister som förts vid universitetet. Till största delen torde de förvaras i fakulteternas och konsistoriets protokoller. Men sannolikt äro dock de skrefna orden mindre skarpa, än de som under debatterna begagnats. Många af dessa strider af hvilka icke alla i egentlig mening torde kunna benämnas lärda tvister, skulle sannolikt blitva ypperliga tidsbilder. resetest SS — A.—